So long friends! Nu drar jag vidare till en annan blogg, nämligen www.hannaaxelsson.se, där jag kommer blogga mer om mina studier till webbredaktör. Det har varit mycket roligt att få skriva om mina erfarenheter på Ny Generation här på Ikon och jag hoppas att många av er följer med mig till hannaaxelsson.se!

Tack Ikon för den fantastiska chansen att skriva mina ibland helt oklara tankar hos er. Det har varit ett riktigt äventyr!

Vi ses!

Något som verkligen har hjälpt mig i min bibelläsning är att följa en bibelläsningsplan. Jag använder den som finns längst bak i den mycket läsvärda boken "Du & Din Bibel" av Joakim Lundqvist. (Den finns att köpa här)

Men just nu är jag i läser jag Krönikeböckerna och jag måste bara vädra... det är så fruktansvärt tråkigt! Värre än tredje Mosebok till och med! Så om du aldrig läst Bibel, börja inte med Krönikeböckerna. Ta något kul istället... som Uppenbarelseboken. Där snackar vi en bok med aktion á la SciFi.

För att promota nya skivan och nya singeln "Mess of me" så har Switchfoot gjort en riktig rolig skattjakt. De har nämligen gömt massor av singlar runt om i USA som folk får leta upp, lyssna på, bränna och gömma igen så att andra kan hitta dem också. Så rolig idé! På Twitter kan man följa händelseförloppet.

Igår skrev jag om det på Twitter och fick imorse ett DM av Switchfoot med den nya singeln! Woho! Är någon intresserad av ett ex? Några förslag på vart jag ska gömma den, eller göra med den?

UnderbaraClara tipsade så fint på sin blogg om detta youtubeklipp, så jag ville också göra det. Det handlar om att älska villkorslöst, på Jesu vis! Hur en föredetta KKK-ledare fick möta så mycket kärlek från den person han hatade så mycket, att han tillslut fick ge upp.

Check it out!

Enligt sidan What does the internet think.net så snappar internet upp en 95,7% positiv vibe om Jesus! En ganska roande sida.

Men bara 35,5% positivt om Christianity...

Jag sa ja.

Piece of cake really.

Det här tycker jag är mycket roligt att läsa; en artikel som handlar om en tjej som blev frälst... Den handlar bara om det... I Aftonbladet!

I helgen som passerat var det Sweden Social Web Camp på Tjärö i Blekinge. För er som missat det var det tydligen värsta mysiga nördlägret där ca 200 personer från Sveriges sociala medianätverk träffades för att diskutera web mm.

Så här skriver webbyrån Good old om helgen:

"...Och när man ser det är det inte så svårt att förstå hur Jesus kan ha gjort när han råkade skapa kristendomen. Antagligen tänkte han sig, ungefär som Tomas, 13 polare som sitter på en brygga i solnedgången, dricker vin och pratar om livets möjligheter. Tänk om Jesus hade haft Twitter."

Kan ni tänka er att Jesus faktiskt har Twitter? Hur menar du då Hanna, tänker ni. Jo jag menar att om Jesus bor i dig och du har Twitter så är ju saken biff.

Grrr... Nu ska ni få dela en liten och ganska komplicerad del av min hjärna. Scenario: Jag är ute och går i mjukisbyxor och linne. Pinnar på ganska bra med stödet av Jonathan Johansson i iPoden. Så ser jag två småkillar, typ femton, med uppenbar attityd (kläderna) Jag går förbi dem och hör genast ett gäng visslingar, uppenbarligen riktade mot mig och min guppande rumpa. ÅHH! Jag blir så gripande arg! När man är ute och går, motinonerar, cyklar eller vad man nu gör så händer det då och då att ett gäng (aldrig ensamma) småpojkar visslar eller ropar på en "-EHH tjejen! Hållå tjejen! Mhmm"

Missförstå mig rätt nu, men hela min tankevärksamhet går inte ut på att imponera på småpojkar. Jag vill inte att de visslar eller ropar på mig. Vad vill de att jag ska göra? Fnittra, göra en piruett och följa med dem hem? Jag blir inte smickrad av deras visslingar, jag tar illa upp. Jag känner mig faktiskt som ett objekt, om man ska ta till med riktiga feministuttryck. Eller jag undrar hur det skulle bli om jag visslade och ropade "-Hållå, snygging! Mhmmm shake that ass" till varje svettig kille på löparstigen?! Skulle inte de känna sig lite illa till mods?

Jag kunde inte åka till Frizon för att jag hade andra mer världsliga saker på gång och nu börjar jag verkligen ångra att jag inte bara åkte till Frizon. Dagen och Ikon bloggade fantastiskt bra från festivalen och alla vänner verkade ha skoj. Jag hoppas att min inställda resa till Frizon inte har något symboliskt värde inför hösten. Kommer jag bli en sån där "kyrk-drop-out"?

Nu börjar jag känna mig riktigt deppig inför hösten. Spännande att börja plugga, men att inte bo med mina vänner? Att inte jobba med NG? Jag saknar bara alla så gripande mycket. Det känns som om jag håller på att tappa orienteringspunkterna igen. Hur ska jag göra för att finna lite lugn i detta kaos av högskola och noll bostadsutsikter i Sthlm?

Nu är det spikat. I slutet av den här månaden påbörjar jag min två år långa utbildning till Webredaktör.

Tjoho!

Gissa om jag blev glad när jag vaknade och fann Ikon1931 ligga på köksbordet! Ett spännande nytt nummer där jag varit med och skrivit ganska mycket faktiskt. En liten krönika fick jag med, men mest exalterad är jag över intervjun med tre radikala människor, som inledning till tidningens tema "Radikal" Köp och läs!

Här har ni ett litet urdrag ur min krönika i det senaste numret av Ikon:

"En hjärtskärande liten dagdröm. 

På en grön kulle hoppar jag glatt runt likt Maria i The sound of music. En sval bris sveper in och små Lambilamm skuttar upp och ned kring mina brunbrända ben. Längre bort står en gråsilvrig varg och käkar förnöjsamt på en maskros. Han tittar upp på mig och de tre lammen som hoppar runt i eufori. Jag och vargen ser varandra milt i ögonen och han säger på skånska:

- Jag tar tre plastpåsar också. 

Öhh... Jag vaknar snabbt upp ur min dagdröm och inser att jag är fortfarande är kvar på mitt sommarjobb i kassan på mataffären. Mittemot mig står en kort man med glasögon och undrar om jag har uppfattat hur många påsar han tagit att packa sina matvaror i..."

Daniel Lemma, ni vet han som hade en hitlåt i filmen Jalla Jalla!, är bara en av många artister som vi kristna kan hitta dolda Jesusbudskap hos!

Jag tänkte på en grej när jag cyklade till mitt jobb igår. Jag lyssnade som vanligt på Death cab for cuties senaste platta Narrow stairs och gjorde som man tydligen gör med all musik man tycker om: jag lyssnade efter gömda kristna budskap. Varför gör man så? Som ett Death cab- fan har jag inte under alla dessa år hittat något i deras texter som skulle tyda på att Ben Gibbard var det minsta kristen, snarare humanist, men ändå, vill jag så gärna att han ska vara troende. What? Varför?

För visst gör väl du likadant? Hajar till så fort någon sjunger God i en textrad och tänker, ja hon den där Alanis Morisette (What if God was one of us?) måste ju vara kristen. Och de där R.E.M har väl fattat det där med att kristendom inte är en religion utan en relation (Losing my religion)? Och varför får inte Daniel Lemma sjunga på Frizon då? Han har ju den "Ain't you glad"? där han sjunger om Jona bland annat. Han nämner ju till och med Helig Ande för katten!

En resturang i Norrköping anordnade i helgen en gratis musikfestival: Munken in the park (Restaurangen heter Saliga Munken) och där spelade bla Kristoffer Åström, Elin Ruth Sigvardsson, Salem al Fakir och Christian Kjellvander. Så jag och lillsyrran drog dit på en spontanvisit och såg Salem och Kjellvander.

Salem var rolig, fartig och ja, skön. Christian Kjellvander igår var magiskt bra. Han och frugan hade en gitarr och liknade June och Johnny där de stod och sjöng i stämmor. Christian Kjellvander är verkligen en av landets främsta melodimakare.

Min pojkvän Andreas gjorde en spellista i Spotify med banden som spelade på Munken in the park!

Ja man skulle väl kunna säga att jag tiger som muren nu under sommaren. Men jag tampas lite med att finna inspiration på mitt sommarjobb. Dock hittade jag en till svensk tiger på Kolmårdens djurpark under mitt första besök där förra veckan.

Just nu kör Ny Generation en kampanj som heter: "Vi behöver mer i månadspeng" Det handlar helt enkelt om att få fler månadsgivare till organisationen så att grupperna kan få mer "månadspeng" dvs mer gratis resurser av NG. och vet du? Jag tycker det är en fantastiskt idé! Ny Generation behöver inte skämmas för att be folk om pengar, det är en ärlig organisation som jobbar med att stötta kristna ungdomar att stå upp för Jesus på sin skola. Mission rätt och slätt!

Teamarna (de arbetar med att stötta de kristna skolgrupperna på olika sätt) arbetar idiellt på Ny Generation och får till och med vara med och bidra till mat och hyra, ur egen ficka. Pengar som kommer in i form av gåvor eller statsbidrag används till resurser till grupperna, att anordna konferenser och konserter till grupperna osv. Om du gillar Jesus och gillar ungdomar- så kommer du att älska Ny Generation! Gå in och läs på och tänk över vad du kan bidra med!

Coolast och snyggast just nu är London från Americas next top model säsong 12!

Hon är en gatupredikant! Klicka här!

eller Klicka här och gå 1 minut och 17 sekunder in i videon.

Jahap. Då har det hänt igen. Jag har misslyckats igen. Varför känns det som om att varje gång jag försöker att prata om Gud med någon så misslyckas jag?

Jag vandrar längs Jönköpings bussstation. Kommer från Nyhem och ska till Andreas i Norrköping. Jag går förbi en tjej som sitter på en bänk. Hon gråter jättemycket så jag stannar till och säger:

Jag - Hej! Hur mår du?

Hon - Nej men det är ok.

Jag - Det är ok... (här tappar jag samtalsförmågan)

Hon - Det är en som är sjuk.

Jag - Det är en som är sjuk... (jag repetrar i brist på annat att säga. Sen kommer jag på en sak att säga:) Ok, men behöver du något?

Hon -Nej det är ok.

Jag -Ok, men ok. Ok, hej då.

Hon -Tack ändå.

Sen sätter jag mig på bussen och efter en stund kommer hon in också! Då gör jag något riktigt dumt! Jag tittar bort!! (Märker ni hur mycket utropstecken jag slänger mig med?) Jag hade ju värsta chansen! En chans som jag bett Gud om att få samma morgon och så bara sumpar jag det. Efter det ser jag henne två gånger till: när vi kliver av bussen på samma hållplats och när vi båda lämnar Norrököping tre dagar senare och jag tittar bort båda gångerna. Asså kom igen, jag fattar vinken Gud! Epic fail!

Francis Chan inbjuder efter en fantastisk predikan in till frälsning och han gör det på ett minst osvenskt sätt. Inga i respekt böjda huvuden och slutna ögon, nej om du vill ta emot Jesus i ditt liv så ska du visa det- det är liksom en stor del i att bekänna honom som sin Herre, säger Francis.

Alla tjejer på raden framför mig ställer sig genast upp och marscherar fram till estraden. Med dem ansluter ungdomar från hela den knökfulla Nyhemshallen. Det blir fullt där framme av knäböjande tonåringar, så fullt att de andra får stå i gångarna. Ungdomar som tar emot Jesus för första gången- så gripande vackert!

Efteråt kommer tjejerna och sätter sig igen. De gråter och omfamnar varandra. De lyser av glädje och jag kan inte undgå att snegla på dem där de står och kramas och gråter. Det är för mig så oerhört vackert, sann poesi från de småländska skogarna. Jag gråter, de gråter. Under den stunden slog Jesus ann en sträng i mig som fick mig att vilja sätta ord på skönheten som han uppenbarar för mig, bara jag vågar höja mitt böjda huvud och applådera och jubla för dessa ungdomar istället för att sluta mina ögon i en tillsynes respektfull handling.

Vi föddes med en oerhörd saknad

genom ett rusande tågfönster

om natten

ser du en skymt

av rymdens handstil

omöjlig att tyda

någonstans i den slingrande väven

av gnistrande bläck

finns förklaringen till våra liv.

Bruno K Öijer.

Under mitt år på Ny Generation har jag rest en hel del. Jag har faktiskt en ganska lång och imponerande lista över städer som jag under besökt för första gången.

Edsbyn

Hedemora

Arvika

Avesta

Bollnäs

Bengtsfors

London

Birmingham

Mansfield

Nottingham

Umeå

Sollefteå

Arjeplog

Sundsvall

Strömsund

Örnsköldsvik

Östersund

Järpen

Åhus

Falun

Rättvik

Borås

Gnosjö

Västerås

Gimo

Alunda

Gävle

Lidköping

Mjällby

Sölvesborg

Kristianstad

Huskvarna

(och säkert många fler som jag glömt bort att jag varit i)

Och så här har det sett ut när vi rest:

London

 Vår Picanto i Dalarna. Vi har haft tre sådana bilar som vi rest i under året.

Ja, lite photosessions har vi haft när vi haft tråkigt, som i Karlstad t.ex.

Jag bytte detta kollektiv:

Mot detta kollektiv, aka min familj (en syrra bor kvar i Uppsala):

Jag bor numer i Kalmar- kom gärna och hälsa på! I sommar jobbar jag på CityGross och ska väl försöka njuta av sommaren där den är som bäst- Kalmar/Öland!

Detta mina vänner är mediateamet 08/09. Man skulle kunna säga att vi kom, vi såg, vi segrade! Jag i mittbena och utan smink då jag innan fotot togs hade blivit offer i ett vattenkrig. Sedan har vi Sara (Sarabi), en till Sara (vår mamma, tillika arbetsledare) och Victor. Ett gott gäng som dock saknar David formgivaren, som tyvärr inte var med på resan och kortet.

Sarabi:

Med dina panikutbrott har du lyckats att liva upp även de gråaste av dagar. Alltid på att snacka lite tjejsnack och en fantastiskt bra lyssnare! Jag är så glad att jag fann dig min kära kära vän! Visste redan från dag ett att du och jag hade något speciellt på gång ;P

Sara O:

Åh, du vackra och aldrig sinande inspirationskälla! Du trodde på mig och gav mig förtroende redan från början att ta över dina gamla arbetsuppgifter och förstås ge mig nya. Ditt sinne för språk kommer inspirera mig länge framöver!

Victor:

Så underbart kreativ och rolig är du! Det har varit en fröjd att få sitta bredvid dig och jobba detta året. Du har alltid någon rolig tanke i bakfickan och alltid roliga infallsvinklar i det arbetet vi gjort- du är guld värd! Gillar ditt hår också ;)

David:

Pappa David- hur skön är inte du då? När livet blir trist, tråkigt och svårt då kommer jag att tänka på dig och ditt ständiga råd: Köp en lott!

Nu har jag avslutat mitt teamår med Ny Generation, men mer om det en annan dag. När jag fått passande bilder...

Fick så oerhört goa bönesvar de senaste dagarna. För det första var jag lite nervös inför att segla med Elida (som var vår avslutning) för att jag mår väldigt illa av att segla. Därför bad jag Viktoria och Maria att be en snabbis för mig innan vi gick på båten. Hela helgen var det ljuvligt väder och jag mådde inte illa en enda gång. Viktoria fick till och med ett bibelord på lördagen som löd "Jag stillar stormen"- that's it! Coolt va?

När vi skulle åka hem i söndags blev det plötsligt väldigt bråttom då det blev stopp i trafiken. Vi bad som galningar för att Gud skulle fixa en till synes omöjlig situation och tänka er, vi hann till tåget!

Under tågfärden hem berättade även mina föräldrar att kvinnan i min församling som jag haft kontakt med angående ett sommarjobb hälsat att hon hade ett förslag på schema till sommaren, så idag åkte jag och pappa dit. Jag frågade om hon var inne och vips stod jag där med papper att skriva på och en arbetsuniform! Ett mycket konkret svar på en bön jag siktat mot Gud många gånger de senaste månaderna.

Så kontentan: Bön- ja det funkar ju väldigt bra egentligen!

En skolgrupp beställde biblar, många biblar, så jag och Samuel ilade iväg till lagret där de små pocketbiblarna befinner sig.

Samuel blir nedhissad på gaffeltrucken tillsammans med 360 st pocketbiblar.

Japp, det var det. Sen fällde vi säterna i bilen, satte på P2 och tog en tupplur.

Här i NG-huset är det vackert på utsidan:

Men desto värre på insidan:

Självklart är det bokstavligt talat jag menar... Jag har nämligen spenderat min dag inne på toaletten, tillsammans med två avlopp och ett igenproppat handfat. Teamåret är snart slut och och det innebär storstädning i vårt hus. Då snackar vi inte lite putsning på ytan, fariséstädning om man så vill, nej här går vi direkt till skiten och börjar röra runt- Jesusstädning om man så vill!

Igår träffade jag min syster för att göra lite loppisfynd samt se Uppsala från konserthuset. Det regnade dock så allt såg liksom grått ut. Men det blev en bra fika och mysiga loppisfynd. I alla fall så talade vi lite tro, och jag måste erkänna att jag tycker det är riktigt svårt att tala om tro med familjen.

Varför tycker jag då det? Jo för att det går inte att fejka. De känner mig och förstår när jag säger något som inte är från mig själv, utan bara inlärt. Det går liksom inte att verka helig för det blir bara i onödan. Allt som är falskt kommer tillbaka till en lika snabbt som en käftsmäll.

Igår var min sista dag på bygget. På Ny Generations huvudkontor i alla fall. Egentligen slutar jag inte att teama förrän nästa söndag, men nästa vecka ska det bara städas, mysas och festas! Vi kommer att åka till Victors sommarstuga samt ner till Göteborg för att segla med Elida- mkt spännande!

Visst kändes det grymt jobbigt igår, att lämna det som varit min arbetsplats i nästan ett år nu, men jag är övertygad att jag kommer tillbaka då och då för att få mig en rejäl dos av the ng-feeling!

Inget klår NG. Så är det bara.

Pages är allt bra alltså! Har gjort en finfin årsbok för teamåret 08/09 utan att ens behöva öppna inDesign. I really like mac!

Det är flott att jobba i pages.

Idag känner jag mig lite gloomy. Kanske är det vädret. I alla fall tänkte jag dela lite gloomy tankar:

Man skulle kunna tro att om man jobbar heltid med Gud, ja alltså har ett jobb som har en tydlig kristen profil, tex pastor, missionär, teamare på Ny Generation, så är det liksom lite fancy pants när man har personlig andakt. Tilltal på rullande band, spontana jubel i lovsång och tumverser som talar rakt in i hjärtat.

Sorry to inform you, men jag är kass på personlig andakt. Sedan nyår är jag bra på att läsa bibeln varje dag, för att jag började med bibelläsningsplan, men bön. Huja, vad svårt det är. Det mesta grundar sig i att jag inte har tid, jag sover för länge, men också i att jag inte kan fokusera. När jag nu startade med bibelläsningsplan vid årsskiftet, kanske jag borde börja med bönelista...vad säger ni?

Är det någon annan som också har det torftigt med bönen just nu?

psst. jag tänker att han känner sig lite "glommy"

Hemma från Borås och läsårets sista Go! Här är några av mina bilder, fler finns på nygeneration.se

David jonglerade med eld. Ballongen tände ej eld, det ser bara ut så.

Det var röj på en av tävlingarna under fredagkvällen.

Josua spelade finfint hela helgen.

Stadspanelen, med lokala ungdomsledare/ungdomspastorer/ungdomspräster. Lika intressant som vanligt!

Fler bilder hittar du här!

Svenska kyrkan i Uppsala kör en schysst kampanj inför konfirmationen. Alltid kul när kyrkan vågar ta ut svängarna lite i form av annonsering och media.

http://www.uppsalakonfa.se/

Det här blogginlägget kunde ha handlat om hur jag fick leda en man på bussen till tro, men nu gör det inte det. Detta pågrund av att jag förmodligen är Uppsalas mest tafatta evangelist. Och jag har ful mittbena också.

På väg hem till Gamla Uppsala ser jag en man som väntar på samma buss som jag. Anledningen till att jag vet det är att jag sett honom flera gånger och tänkt, att den där mannen är kristen! Jag har kännt igen honom så väl, men inte kunnat placera vart jag träffat honom. Är han någon kristen kändis, pastor på Livets ord, pappa till någon kristen kompis... Ne, jag kunde inte komma på så jag bestämde mig för att jag skulle fråga honom på bussen. Sätet brevid honom på bussen var ledigt så jag satte mig.

Jag -Hej!

Han -Hej!

Jag -Jo jag tänkte fråga dig...det här kanske låter lite konstigt, men är du kristen?

Han- Nej.

(Här beskådar vi ett exemplariskt tillfälle att vittna på, men istället sker följande.)

Jag -Nehe, ok... Jag tyckte jag kände igen... hmpf... ja... ok...Bor du i Storvreta? (!)

Han -Ja. Gör du?

Jag- Nej, jag bor i Gamla Uppsala...

Och här dör det ut. Vi måste genomlida tio minuter av pinsam tystnad. Jag tror till och med att han fejkade ett telefonsamtal för att undslippa tystnaden.

Idag på lunchen diskuterade vi drömmar och hur man ofta minns de skrämmande drömmarna mer än de trevliga. Inte helt osökt kom vi då in på samtalsämnet:

"Djävulen- hur mäktig är han?"

Länge hade jag bilden av Gud och djävulen som två lika starka krafter. Tills det slog mig att Jesus faktiskt dött för mina synder och på det sättet besegrat döden.

"Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka"

- 1 Pet 5:8

Joakim Lundqvist, Ny Generations ordförande, brukar predika kring den bibelversen och markerar då att det i texten står att djävulen går omkring som ett lejon, det vill säga, han vill verka som ett lejon. Han försöker skrämma upp oss, sluka oss, utge sig för att vara mer mäktig än han egentligen är. För i realiteten är han kanske inte mäktigare än en katt...

King Arnold, offer för en random diskussion vid Ny Generations oseriösa luncbord.

Eftersom vi arbetar med ett så otroligt positivt arbete på Ny Generation infördes för ett tag sedan "dagens diss" som får framföras vid varje lunchtillfälle. En chans att dissa med gott samvete då vi under dagen hela tiden hissar.

Lunchdissarna brukar varvas med mer eller mindre oseriösa diskussioner för att ja, få en andningspaus i den otroligt seriösa (men roliga) vardagen. Idag var monarki på tapeten och en fråga slog oss: Hur skulle det bli om man införde monarki i ett land som inte haft det på väldigt länge, eller aldrig haft det? Vem skulle väljas till kung och vilka kriterier skulle den person väljas på? Vad sägs om King Arnold liksom?

Förhoppningsvis kommer varje år i mitt liv vara ett Jesusår, men det här året har väl varit lite av startskottet för mig och min tro. När man jobbar heltid med ett väldigt Jesuscentrerat arbete kan man inte annat än att undra hur det kommer bli i framtiden när jag kanske inte befinner mig i samma sammanhang.

Kommer jag ta min tro på allvar trots att jag kanske har ett "vanligt" svensson-liv? När jag nu väljer "ett vanligt liv" (dvs slutar på Ny Generation) tänker jag välja att se det som en utmaning för att bjuda in Jesus i varje cell av mig istället för att se det som ett andligt misslyckande.

Som Brad Hawkes (New Generation UKs ledare/ordförande) brukar säga:

Created to be creative

Därför matar jag idag kreativiteten, som Gud gett mig, i Photoshop.

Första försöket blev en bild på Andreas och en get. Najs!

Dagens andra kreativa skapelse. En dag i skogen helt enkelt.

När man har sådana här random days, när det liksom bara är... vanligt, då skulle man vilja ta en liten tripp ned på memory lane. Hoppa rakt in i den där sommardagen i Djupvik- lägga sig på de varma stenarna, stå på bryggan och titta på när Vicke badar tills läpparna blir blå. Eller åka tillbaka til den där julikvällen på Öland -97 och se om hela konserten med Johnny Cash (och den här gången lyssna ordentligt och förslagsvis inte vara nio år)

Eller så skulle jag vilja cykla mig svettig vid Kläckeberga kyrka, pumpa longboarden till Lindsdal och ner och igenom fälten. Jag skulle njuta av Guds skapelse tills jag skämdes. Eller skulle jag leva om den här dagen om och om igen tills jag lärde mig att fånga den!

pst.. Jag finns också på Twitter!

18 000 personer böjer knä inför Jesus mitt i Stockholm! Prisa Gud! Bilden är tagen av Emanuel Karlsten och återfinns, tillsammans med en riktigt imponerande bevakning av Jesusmanifestationen, på dagen.se! Stort plus i kanten till Emanuel som under hela dagen livesände med sin mobil med hjälp av Bambuser! Finfint!

Aboe! Jag hade ju så fel! Vilken fantastisk eftermiddag/kväll jag fick i Kungsträdgården! Joel, Arash och Fredrik (anställda på Ny Generations huvudkontor) hade gjort ett fantastiskt jobb med att i sista sekund sammanställa och producera "ungdomsmötet" klockan 18.00-21.00 i trädgårn'. Vittnesbörden på skärmarna som mina kära mediateamare Sara och Victor gjort blev ju så fina och starka, och också Joakim Lundqvists tal var fantastiskt starkt!

Jag kom dit i lagom tid för att se ca 18.000 människor böja knän inför Jesus och jag måste säga att jag hade väldigt svårt att hålla tillbaka tårarna! Fick även andra starka ögonblick under kvällen. Några stycken kom under kvällen fram och frågade mig vad som pågick på scenen, vad det var för slags event och förstås vad Ny Generation är för något. Fick några härliga samtal och vid kvällens slut hade sju nya Ny Generation-grupper startats, varav sex av dem var på skolor i Sthlm!

Var ju igår lite skeptiskt till själva "missionsdelen" under dagen och förstod väl under gårdagen att tanken kanske inte var direkt mission.  Niclas Piensoho delar några intressanta tankar kring ämnet här!

Ny Generation håller på att inta Stockholm- Jesus håller på att inta Stockholm! Halleluja!

Jag har väl varit ganska skeptisk till Jesusmanifestationen, eller man kan säga att jag har varit försiktig med att svälja konceptet med hull och hår. Är tåget/dagen ett bra sätt att visa upp den svenska kristenheten på? Kommer folk att bli berörda, frälsta, omvända? Är målet att folk ska bli det? Eller är hela tåget bara ett sätt att dämpa sitt kristna samvete på? Ett stort statement för min tro om året borde väl räcka?

Nej jag vet inte. En del i mig tycker det är så fruktansvärt fint att vi alla kan komma samman, en annan kan inte hjälpa att tycka att något är lite skumt- kanske är det fegheten i mig som talar...

I alla fall. Ikväll åker jag till Kungsträdgården för att kolla in hela ungdomsgrejen med Jesusmanifestationen. Vad jag har förstått så ska Joakim Lundqvist predika och kära Emmanuel Ehlin spela. Klockan sex (tror jag) för alla intresserade. Kanske har jag nya reflektioner kring manifestationen imorgon. Ciao!

Igår var jag i Nottingham tillsammans med NG UK-teamaren Anna som är därifrån och svenskan Linn som också teamar i England.

Det var en fantastiskt vacker dag. Vi var på ett skolgruppsbesök på en riktigt häftig skola i Mansfield och sen på sightseeing i Nottingham.

Anna och Linn på ett mycket mysigt café som serverade te i små klassiska koppar. Anyways... När man teamar så arbetar man mycket och hårt väldigt ofta. Därför får man en sådan skön känsla när man går på utflykt/tar ledigt/skämmer bort sig själv eller bara har det allmänt bra. Just känslan av att förtjäna sin ledighet gör de dagarna riktigt speciella och minnesvärda! Ungefär som en dusch efter att ha arbetat i trädgården en lång varm dag.

Ny Generation. Asså, jag säger då det! När man började teama hade man ingen aning om vad som skulle hända. Till skillnad från diverse bibelskolor hade man inte blivit lovad någon missionsresa till Ukraina eller liknande. Trots det så åker jag och hela mediaavdelningen på NGs huvudkontor till England imorgon!

Som ett brev på posten kom vår chefs beslut om att hela mediateamet skulle få åka till NG Internationellts huvudkontor i Birminghamn i april! Vi ska filma, fota, dricka kaffe, träffa engelska skolgrupper, göra London och mycket annat tror jag.

Härligt att resa i Jesu namn- hujeda mig vad fint det är! Ses till nästa helg!

Min morfar och mormor i mitten.

Varje morgon vid det lilla bordet vid fönstret sitter mormor och morfar och äter hårdbrö' och dricker kaffe. Mormor har redan ätit en kopp fil precis när hon vaknade (som också mamma och pappa brukar göra och som även jag gjorde idag) Där sitter de, som de alltid brukar göra. De läser vardagsbetraktelser i en röd bok av Lewi Pethrus och så ber de för allt och alla. Mormor kanske gråter lite också. Men det är helt ok, helig ande kan ju göra så att man blir lite rörd.

Mormor och morfar är mina rötter. Tysta morfar som varit pastor hela livet. Som känner livet i sig när han predikar. Mormor som levt ett Others-liv* långt innan Ny Generation fanns och som är min största förebild när det gäller att tjäna andra!

*Ny Generation talar ofta om "Others first", dvs att göra något för andra. Tex. Prata med någon som är utanför, eller låta någon gå före i matkön.

Häromdagen skeppade vi på Ny Generations huvudkontor ut 1267 biblar under ett och samma tillfälle. Hur coolt är inte det? 1267 frön som ska planteras av Ny Generation-grupper runt om på Sveriges skolor.

Häromdagen blev jag hembjuden till en man som jag träffat lite sporadiskt innan. Han är i äldre medelåldern och verkar inte haft det så lätt i sitt gågna liv. I alla fall så har han ibland sagt att nu ska han hem och lyssna på Hillsong och detta är fårstås jättekul! Häromdagen knackade det på dörren och jag fick följa med hem till honom för att lyssna igenom hans playlist med bland annat Leeland och Hillsong United. Vi sjöng bland annat hela Hosanna tillsammans framför hans dator.

I en mörklagd lägenhet, sjungandes tillsammans med en man från samhällets mörka baksida- Det är så det alltid borde vara när man sjunger lovsång! Den lovsången som ger Gud mest ära i vår stund, framför hans dator, är förstås inte mina ljusa toner, utan hans brokiga händer som håller takten mot hans slitna jeans.

Till saken hör att jag några dagar innan inte öppnade dörren när mannen ringde på tidigt på morgonen. Det gjorde så ont i mig att jag nekade honom att komma in att jag fick tårar i ögonen och hade svårt att äta upp min frukost som varit en anledning till att jag inte hade lust att öppna. Så när jag sedan blev hembjuden till honom för att lyssna på lite lovsång fylldes jag av sådan tacksamhet till Gud som inte bara gav mig förlåtelse utan även upprättelse.

Har varit i Gävle, Linköping och Norrköping med konsertteamet och turnén Gud är färgblind. Bra respons på konserten. Hoppas budskapet om allas lika värde får slå rot i Sveriges skolor. Här kommer lite bilder jag tog igår och idag.

Vill man se fler bilder klickar man här!

Taco- hela Sveriges mysmat! Varje gång det vankas tacos får jag fredagsvibbar, myskväll i soffan framför tv4s senaste underhållningsprogram. Det brukar inte tilltala mig så mycket med tacos, men igår fick jag en tacouppenbarelse! Inte så mycket av maten, utan av det fantastiska sällskapet! Ny Generation-gruppen på Vasaskolan i Gävle hade nämligen bjudit in till ett launchparty inför dagens “Gud är färgblind”-konsert. De hade räknat med ett fyrtiotal, men besökarna nådde cirka 80 stycken vid kvällens slut. Flera räckte upp handen när Katrina frågade om det fanns någon som aldrig varit i en kyrka innan, och många hade muslimsk bakgrund. Hela Ny Generation-gruppen hjälptes åt att fixa mat åt alla personer som kommit till tacokvällen. De delade ut biblar, berättade om Jesus, och hade det allmänt gött tillsammans med sina vänner från skolan. Så imponerande!

Min vän Vicke hörde en rolig grej en gång på ett fängelse under ngn slags bönesamling

'Så till nästa vecka grabbar, så vill jag att ni kommer ihåg att synda lite så att Jesus inte behövde dö förgäves!'

Det var hysteriskt roligt sagt och ja, minst sagt passande till dagen då vi hade påskrace med teamarna. Efter vår utbildning och innan påskledigheten utlystes ett litet race.

En liten karta hade ritats och vi körde i illfart med målet i sikte.

Något vettskrämda av chaufförens vilda körning. Men några lagar ska man väl bryta när en vinst är inblandad.

Vi vann! Världens största påskägg! Och Jesus behövde inte dö i onödan i påsk heller. Efter fortkörningen för att hinna till ägget först, bads det nog många böner om syndernas förlåtelse.

Jag var så arg när klockan ringde idag. Jag hade nämligen den bästa drömmen på länge! Jag sitter i ett klassrum tillsammans med en massa andra teamare. Idag ska vi ha föreläsning av... Marcus Birro! Han står precis vid min bänk, jag antecknar och antecknar. Det är idealiskt: ingen annan i klassrummet är intresserad för de vet knappt vem han är. Därför har jag en fantastisk chans att fråga allt det där jag vill fråga... Hur hittade du din passion för skrivandet? Hur skriver man om tro? Vilken väg ska jag ta? Hur får man respekt för sig själv och ens egna talang/gåva? med mera med mera...

I drömmen hade jag bett dagen innan att Gud skulle fixa så att jag kunde se Marcus Birro under sommaren, och i drömmen hade Gud fixat så att Birro höll en föreläsning för mig dagen efter. God Gud man har 'å de'!