Häromdagen blev jag hembjuden till en man som jag träffat lite sporadiskt innan. Han är i äldre medelåldern och verkar inte haft det så lätt i sitt gågna liv. I alla fall så har han ibland sagt att nu ska han hem och lyssna på Hillsong och detta är fårstås jättekul! Häromdagen knackade det på dörren och jag fick följa med hem till honom för att lyssna igenom hans playlist med bland annat Leeland och Hillsong United. Vi sjöng bland annat hela Hosanna tillsammans framför hans dator.

I en mörklagd lägenhet, sjungandes tillsammans med en man från samhällets mörka baksida- Det är så det alltid borde vara när man sjunger lovsång! Den lovsången som ger Gud mest ära i vår stund, framför hans dator, är förstås inte mina ljusa toner, utan hans brokiga händer som håller takten mot hans slitna jeans.

Till saken hör att jag några dagar innan inte öppnade dörren när mannen ringde på tidigt på morgonen. Det gjorde så ont i mig att jag nekade honom att komma in att jag fick tårar i ögonen och hade svårt att äta upp min frukost som varit en anledning till att jag inte hade lust att öppna. Så när jag sedan blev hembjuden till honom för att lyssna på lite lovsång fylldes jag av sådan tacksamhet till Gud som inte bara gav mig förlåtelse utan även upprättelse.