När man har sådana här random days, när det liksom bara är... vanligt, då skulle man vilja ta en liten tripp ned på memory lane. Hoppa rakt in i den där sommardagen i Djupvik- lägga sig på de varma stenarna, stå på bryggan och titta på när Vicke badar tills läpparna blir blå. Eller åka tillbaka til den där julikvällen på Öland -97 och se om hela konserten med Johnny Cash (och den här gången lyssna ordentligt och förslagsvis inte vara nio år)

Eller så skulle jag vilja cykla mig svettig vid Kläckeberga kyrka, pumpa longboarden till Lindsdal och ner och igenom fälten. Jag skulle njuta av Guds skapelse tills jag skämdes. Eller skulle jag leva om den här dagen om och om igen tills jag lärde mig att fånga den!