Ibland upphöjer vi kristna tvivlet som om det vore någonting fint och viktigt. Senast förra veckan publicerade tidningen Dagen en artikel med poeten Marcus Birro, där denne uttrycker; "Tvivel är ett barn jag håller i handen. Jag vill inte tappa tvivlet." Ingen reagerar på uttalandet.
Vad säger bibeln om tvivel? Tomas, lärjungen, som ibland kallas Tomas tvivlaren för att han inte kunde tro på Jesu uppståndelse, får en kärleksfull tillrättavisning av Jesus; "Tvivla inte utan tro." och vidare; "Saliga är de som tror, fastän de inte ser". När Petrus tog steg ut på vattnet och mötte Jesus var det tvivlet som gjorde att han sjönk. Jesus griper tag i honom och säger; "Vad lite tro du har! Varför tvivlade du?" Kanske var det denna bild Jakob hade för sitt inre när han i sitt brev skriver; "Ty den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden" (Jakobs brev 1:6)
Tvivlet har ingen upphöjd plats i bibeln. Dock talas det om barmhärtighet mot dem som tvivlar. Vi ska inte bli uppblåsta i vår tro och förakta dem som tvivlar. Vi ska istället "rycka dem ur elden" (Judas v 22.) Versen beskriver tvivlaren som förlorad, med behov av frälsning.
Skrivet 2010-03-30 09:14 18 kommentarer
Sofia - 2010-03-30 09:41
Det där tror jag att du har helt rätt i. De som framhåller tvivlet kanske snarare menar vikten av att våga vara på vandring och att inte stå kvar i början av sin väg?
David Åhlén - 2010-03-30 09:48
Sofia, det kan hända. Men jag skulle hellre kalla den vandringen för steg av tro.
Isak - 2010-03-30 11:06
Att säga att den som tvivlar är "förlorad med behov av frälsning" är väl o dra det alltför långt. Jesus ger väl t.ex. missionsbefallningen också till de som tvivlade?Det är otro och tro som är motpoler, inte tvivel och tro...
David Åhlén - 2010-03-30 11:15
Isak så tolkar jag Judas v 22 "sådana som tvivlar ska ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden".
Johannes Roswall - 2010-03-30 11:25
Jag vet inte, men för mig hjälper det mycket att tänka på det en bibelforskare (har tyvärr glömt av namnet) sade till mig en gång, att tro är ofta felöversatt, det skulle snarare vara tillit. Som jag ser det, kan jag nog tvivla ofta, men känner alltid tillit till Gud. Jag litar på att han ordnar upp det. Dock kan jag tvivla på hur han gör det.
SK - 2010-03-30 12:10
Skepticism - tvivel om man så vill - är ett bra skydd mot att hamna under tvärsäkra religiösa ledares auktoritet.
David Åhlén - 2010-03-30 12:11
Johannes jag gillar också ordet tillit - det finns en vila i tron.
David Åhlén - 2010-03-30 12:14
SK du talar om att pröva andarna... viktigt. skulle dock inte använda ordet tvivel i det sammanhanget
David Åhlén - 2010-03-30 12:40
Isak - det är sant att det fanns tvivlande personer som närvarade då Jesus uttalade missionsbefallningen - men det betyder inte att det finns utrymme för tvivel i själva befallningen. Tvärtom tycks den förutsätta tro/tillit.
Jakob Ramlöw - 2010-03-30 19:41
Jag måste säga att den här bloggen går från klarhet till klarhet. Jesus till folket!
helapingsten - 2010-03-30 20:24
Jag håller med David. Tvivel är det värsta jag gått igenom. Visserligen kan jag känna mig stärkt efteråt, men det är inget som ska glorifieras - tvärtom sätter det hinder i vägen för vår vandring med Gud och vårt arbete för en bättre värld som automatiskt kommer med utbredandet av Hans Rike. Ingen skulle säga att tvivel på att demokrati är bra skulle gynna demokratin, om vi gör den liknelsen. Hur kan då tvivel på den kristna tron gynna kristendomen?Som David skrev, att pröva andar och auktoritära ledare är något väsensskilt från att tvivla på Guds existens eller Hans egenskaper.Jag tror att detta hyllande av tvivel kom i kölvattnet efter att Trosrörelsen på 70 och 80-talet hade missbrukat begreppet "tro" och förklarade allt lidande och alla saker som inte blev som man tänkte sig (inklusive på det materiella och egoistiska planet) med tvivel. Många kristna fick en djup ångest när tvivlet inte på några villkor tilläts. När skadorna som Trosrörelsen orsakat uppenbarades började många kyrkor därmed poängtera att tvivel är "OK", och att det t.o.m. kan vara bra. Detta har fortsatt in i vår tid och vår (antar att många här läser Ikon1931) generation, trots att vi inte har upplevt troshetsningen på 80-talet. Så sker ofta, det ena diket skapar ett motsatt, och följande generation får en ny, motsatt, irrlära påtvingad på sig.
jeremypilgrim72@hotmail.com - 2010-03-30 22:23
Helapingsten! Jag tror att din analys, att framhållandet av tvivlet kan vara en reaktion på Trosrörelsen, är korrekt. Men i övrigt är jag tveksam till en del av det du skriver. Jag har upplevt den "troshetsning" (träffande uttryck!) som Trosrörelsen i slutet på 80-talet ägnade sig åt, även om jag själv aldrig var engagerad i denna rörelse personligen. Därav (kanske) min skepticism mot tvärsäkerhet i allmänhet och tvärsäkra ledare i synnerhet. Jag talar dock inte om att "pröva andarna", David, utan helt enkelt att tänka självständigt och rationellt.
Jag kanske inte skulle gå så långt som att säga att tvivel på demokrati I SIG skulle gynna demokratin. Men jag anser att ett sunt, ödmjukt ifrågasättande - av såväl religiösa som världsliga auktoriteter - och en öppenhet för omprövning, en omprövning som kan börja med ett tvivel, är en förutsättning för ett ärligt och intellektuellt hederligt liv. Denna omprövning kan vara smärtsam det vet även jag, helapingsten, men ibland är den nödvändig.
Åsikter om Gud och Guds egenskaper ofta kommer från en eller flera religiösa auktoriteter. Någon kanske invänder: "Men det vet vet om Gud kommer väl från Bibeln?" Men vi läser aldrig Bibeln i ett vakuum. Vår tolkning är naturligtvis påverkad av de människor vi har i vår omgivning, och i ett större sammanhang: Den tradition vi växer upp i. (Jag tror inte att en from katolik på, säg, 1500-talet läste Bibeln på samma sätt som en andedöpt pingstvän gör på 2010-talet.)
Jag anser personligen att det är ärligare och enklare att tvivla på Guds existens och egenskaper än att vara blint tvärsäker. Men det är min åsikt, och den delas säkert inte av alla här.
Kvar har jag tro... Jag VET inte utan jag tror och hoppas. Jag tvivlar... jag kan inte helt oproblematiskt försanthålla, men jag kan försöka lita på.
============
Matt 5:3
Lina Mattebo - 2010-03-30 23:29
Jag håller inte med dig fullt ut, så därför skrev även jag en bloggpost på temat. Läs gärna: http://www.ikon1931.se/blogg/lina/2010/03/tro-och-tvivel
David Åhlén - 2010-03-31 09:41
Micael (helapingsten) jag tror det ligger mycket i det du skriver. Jag ber om en ny trosrörelse som betonar vilan/tillitsaspekten i tron. Tron är ingen prestation.
Jeremypilgrim, Gud måste erfaras. Löftet är att den som med ett hängivet hjärta söker honom ska finna honom. Om man har fått erfara Anden personligen så vittnar Anden tillsammans med vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:16) Det är alltid Guds ande som leder oss till sanningen ("och det är Anden som vittnar, ty Anden är sanningen" 1 Joh 5:6)
martin - 2010-03-31 10:14
Jag tycker davids tankar är klockers! Jag tror att kyrkan ska för sköna tvivel.. för som jag tänker vill jag komma närmare Gud.. och jag kan tänka mig att alla går igenom en tvivelperiod någon gång.. Men när man kommit förbi det så ska man ju söka mer av Gud att lära känna honom mer! Och det är här kan det hända att kyrkor och ledare brukar peka på tvivlet och få oss att tappa tro istället för att peka på mer av Gud. Så kyrkor och ledare! PEPPA FÖR JESUS I STÄLLET FÖR TVIVEL...
martin - 2010-03-31 10:22
Jag kom på en fråga medans jag läste runt på andra bloggarna som skrev om tvivel.. Kan det vara så att tro blir prestation när man försöker kombinera samt kompromisa med tro och tvivel? Vad säger folk om det?
helapingsten - 2010-03-31 13:31
Jeremypilgrim: Jag tror vi blandar ihop begrepp, jag är inte emot att ifrågasätta religiösa auktoriteter och pröva dem mot vad Bibeln säger (för jag är övertygad om att med Andens hjälp kan vi höra vad Gud vill i Bibeln oavsett i vilken kultur och kontext vi läser den i), men att tvivla på Guds existens eller Hans egenskaper är aldrig någonsin nyttigt, bara destruktivt. Likaså tror jag det är fel att eftersom vrickade religiösa ledare är fundamentalistiska och tvärsäkra så är fundamentalism och tvärsäkerhet i sig något ont. Det är en uppfattning nästan hela samhället har - men bara när det gäller det religiösa, i fråga om t ex demokrati som jag skrev så är fundamentalism inte något ont utan något gott. I fråga om folkmord, våldtäkt, förtryck etc. blir man betraktad som galen ifall man säger "jag tvivlar på att det skulle vara fel". Att vara tvärsäker på vad Gud vill är riskfyllt men å andra sidan det enda medlet för att effektivt sprida Guds Rike. Bloggposten David publicerade efter denna berättar om fundamentalistiska, om man kan kalla dem så, kristna i Uganda som sprider Evangeliet mycket kraftfullt. Jag ser inget fel i det, det är Bibliskt och bra.
Alexander - 2010-03-31 17:58
på något vis är det så,men jag kan tänka mig att jag vill nog likna det vid förhållandet till tro. Ta Kirkegaard som exempel förhållandet i människans förhållande till Gud och livet - ger oss automatiskt tvedräkt.Det är därför det är intressant med förhållandet kring till orden "då ska allt bli uppenbart", när vi strandat evigheten...Det ligger ingen stor poäng i tvivlet, men förståelsen måste komma före. Att lita på Guds ogripbara storhet, som är störren än tid och rum, är viktigare än tvivlet. Varför jag nämnde Kirkegaard var dels hans förhållande till tron, men också till att vara människa, som jag tycker han fångade rätt rejält många gånger.Svara mig på mitt otydlig inlägg, men gärna på alleojr@hotmail.com!