I samband med höstmötet på Bjärka Säby, 2005, upptäckte jag för första gången tyngden i tidebönen. Att be utifrån det skrivna ordet - från Psaltaren och andra böcker i bibeln, är ett väl beprövat bönesätt. Det har sina rötter i judisk tradition och av vissa passager i NT så förstår vi att även lärjungarna och urkyrkan levde med tidebönen. Genom kyrkohistorien är det främst i kloster och kommuniteter som tidebönen har utvecklats. Att dagligen be utifrån Guds eget ord ger en stabilitet till bönelivet. Dessa slitstarka böner berör livets alla områden. Här finns trosböner, böner om Guds närvaro, böner om hjälp i nöden. När vi själva har svårt att formulera böner så kan vi luta oss emot bibelorden. Tidebönen går att läsa själv men jag rekommenderar den hellre i en kollektiv kontext. I vår kommunitet sjunger vi dessutom delar av tidebönerna - sången gör det lättare att memorera texterna. Vi använder oss av Hans Johanssons "Tidebönsboken" (utgiven på Libris) som är välkomponerad i sitt upplägg. Om man har en frikyrklig bakgrund kan det till en början kännas ovant och stelt att läsa tidebönerna. Men efter hand vaggas man in i en behaglig rytm. Tidebönen har verkligen fördjupat mitt böneliv.