Idag har jag spånat febrilt efter något att blogga om.
- Jag besökte Vasamuseet - kanske det kunde ligga till grund för något spännande inlägg?
- Det har varit uruselt väder - skulle det kunna bli intressant läsning?
- 90-talsfest har jag också varit på, och det finns ju mycket att säga om 90-talets musik, kläder och mellanstadiediscon... Men är det verkligen ett tillräckligt intressant ämne för en blogg?
- Några sidor ur Virginia Woolfs "Mrs Dalloway" hann läsas också... Men vad ska jag skriva om den egentligen? Att jag inte än så länge har väldans svårt att hänga med i damen Woolfs berättarteknik?
Alla idéer ratades.
Men så avslutade jag dagen på Berns salonger och fick till slut något att skriva om. Den i bloggen redan nämnde Salem al Fakir spelade för utsålt hus och jag kan bara säga att han nog kan vara det mesta MusikSverige kommit med sedan...tja, Wilhelm Peterson-Berger? Lina Sandell? FRUKTANSVÄRT bra var det. Hans lekfullhet ger inte bara ett grymt framträdande under en timme eller två, utan det ekar liksom kvar inom mej. Som någon slags påminnelse om kärleken till musiken. Till tonerna. Till Guds kreativitet som strömmar genom allt.
Skrivet 2010-05-09 00:57 3 kommentarer
Daniel Wistrand - 2010-05-09 09:09
Salem tolkar Lina Sandell, det hade man velat höra. Filmade du :)
Felicia - 2010-05-09 15:47
Ja, skulle han sjunga "Blott en dag" så skulle jag vara oändligt glad! Och nej, ingen film. Men det kanske kommer efter kvällens konsert...
Daniel - 2010-05-10 08:52
Sweet, håller tummarna!