Idag är jag trött.

Trött på förväntningar jag har på mej. Trött på att förväntningar jag har inte infrias. Eller iallafall dröjer. Trött på att folk vill att politikerna i världens stormakter ska stoppa giftutsläpp men själva inte vill sluta torktumla handdukar för att "dom blir så riviga då!" Trött på att det är ok att snacka skit om offentliga personen bara för att dom är just offentliga. Trött på att konstiga ideal fortsätter att frodas och att jag faller i samma gropar som jag uppmanar andra att inte falla i. Trött på allt som måste göras och trött på bristen på saker som måste göras. Trött på antiklimax, motsägelser och paradoxer. 

Idag har jag funderat över vilka förväntningar man (jag) kan ha på livet. På Gud. På mejsjälv. På folk i min omgivning. På människor runt om i världen.

Idag har jag funderat över vad som händer om man har för höga eller, Gud förbjude, för låga förhoppningar.