Denna dag, som började så bra, verkar sluta i någon sorts rastlöshetsmarathon. Jag har varit extremt ineffektiv; läst engelsk grammatik i ca 10 minuter istället för 8 timmar, och mest suttit i solen och önskat att något skoj skulle hända. Och någon ork till att styra upp någonting själv, det har jag absolut inte haft. Jag gick förbi parken bredvid där jag bor och där luktade det blommor och sommarvärme, och folk samlades där för att njuta av eftermiddagssolen tillsammans. Själv gick jag hem, gjorde pannkakor och såg ett avsnitt av en halvdan serie medan solen gick ner.

Det finns så mycket att vara tacksam och glad över, men ibland är det så lätt att liksom bara tappa den där glädjen. Ibland ser man bara det man inte har istället för det man har. Som idag. Och ibland kan man tycka att alla andra verkar leva så mycket roligare och mer händelserika liv än en själv. Men kanske man i själva verket själv har målat upp en yta av att ha "så sjuuukt kul, " som dagens ungdom uttrycker det, och i sin tur får någon annan att se avundsjukt på ens liv. Ungefär som när man har sjuuukt snygga profilbilder och skriver dom bästa och ballaste statusuppdateringarna på Facebook. Då kan man ju lura vem som helst. Undra vem som har lurat mej idag? Och undra vem jag har lurat...?

Och jag som bara gick hem och gjorde pannkakor och våffelsmet.