Det mesta är sig likt.

Rörelse, fullspäckat utbud och givetvis massa skönt folk.
Alla är liksom väldigt tjenis på Frizon, trots att festivalen numera har tusentals besökare. Någon hittar en bortglömd barndomskompis, någon annan letar upp en ny som råkar gilla samma band och så är samtalen igång.

Samtidigt är det alltid ett slag nyvakenhet första festivaldagen. Festivalhjulet ska sättas i rullning och de tar alltid lite tid.
Men i skrivande stund, klockan 21.30, hörs musik från flera håll blandat med sorlet från människor och den där känslan av att det faktiskt har startat infinner sig.

Förresten. Måste bara poängtera en viss form av schizofreni här.
Jag är mestadels på Frizon i egenskap som reporter för tidningen Dagen (följ gärna recensioner och intervjuer på Dagen.se!). Men extraknäcker lite på IKON-bloggen...

Måste dock bara berätta om resan hit.

Redaktör Alvarsson och miss Marknad Osbeck tog givetvis en bil och skickade mig gladeligen på tåget. Jag har alltså åkt tåg mellan Stockholm och Örebro. Och sedan festivalbuss från Örebro till Frizon. Det var smått hysteriskt när alla skulle gå på festivalbussarna, men det fanns också utrymme för nya bekantskaper i köerna. Trevligt!
Så firma Alvarsson & Osbeck - tro inte att jag ser det som en förlust att få åka kollektivt!

Wilhelm Blixt