et var två ganska olika band jag intervjuade på vår scen i Förtältet i eftermiddag.

Först Wrestling With Angels, fyra killar i 20-årsåldern som spelat ihop i knappt två år. Ett av de osignade, men lovande upcoming-banden som Frizon bokar varje år. Lite sådär lagom spexiga med en egen fanclub i publiken som inte var sena att skratta åt killarnas fyndigheter. Men vi pratade också församling, att känna att man inte passar in om man inte är som alla andra. Och om att det oftast funkar bättre att visa sin tro än att bara snacka om den.
Wrestling With Angels musik har liknats vid Coldplay, Mew och Kent. Mycket att leva upp till, men låter sannerligen intressant.

Om vi tyckte att tältet kändes fullt vid intervjun med Wrestling with angels, insåg vi en timme senare att det gick att klämma in väldigt många fler.

Tältet var sprängfullt under intervjun med Blindside, vilka kanske inte behöver någon vidare presentation. Bandet som har sålt över en halv miljon album och spelat på turnéer tillsammans med bland annat P.O.D. och Linkin Park är kända av de flesta. Både inom och utanför den kristna subkulturen. Och just därför, att de inte bara tillbringar sin tid inom kyrkans väggar, är det så schysst att höra Kian, sångaren, svara på frågan om vad de har för planer framöver, att de främst ska söka Gud. Eftersom de inte vet vad de vill. 

Men en sak som de har gemensamt är att båda banden består av fyra killar. Var är alla kvinnliga basister, trummisar och gitarrister undrar jag? Varför är det så mycket oftare killar som spelar i band än tjejer? Det, bland annat, tänkte jag fråga under de följande intervjuerna.

Wrestling with Angels.                                                FOTO: Alexander Ödman

Publiken.                                                                      FOTO: Alexander Ödman

Lina Mattebo