Man skulle lätt kunna tro att jag legat och latat mig tills nu, eftersom jag inte skrivit något under hela förmiddagen. Sanningen ligger nog mer i att jag har haft fullt upp med annat. Skrivit artiklar, gjort intervjuer, planerat, varit på ett seminarium.

Seminariet, ja. Jag gick på "Det ofrivilliga uppbrottet" med Elisabet Svahn. Elisabet var 24 år, nygift och skrev på sin C-uppsats när hon drabbades av en dödlig sjukdom. Under seminariet berättade hon sin historia. Mer om det tänker jag inte skriva om nu, för det kommer ni kunna läsa om i nästa vecka i Dagen.

Däremot pratade Elisabet också om andra saker. Hon började med att spela "Inga problem" med Snook.

"Se mitt stora problem är att mina problem
Är så pass små att dom knappt räknas som problem
Men dom gör lika ont för det så sjung med"

Efteråt sa hon att det sitter så djupt i oss att värdera hur lyckliga vi människor är, eller hur mycket problem vi har, utifrån det vi ser på utsidan. Och att det bland annat innebär att om man är ett frikyrkokid från en kärmfamilj så säger samhället att du inte har så mycket att komma med. För du har inte varit med om något. Och att det är anledningen till att hon får stå här på Frizon och hålla i ett seminarium. För att hon varit med om något hemskt och har något att säga.

Sen citerade Elisabeten av de vackraste raderna i Marcus Birros senaste bok Svarta Vykort, att Vi alla bär våra hjärtan i kupade händer. Hon menade att vi alla har blviit sårade och alla har vi något att komma med, i all vår trasighet och litenhet.

Och jag vet inte om det är för att jag blivit blödigare på äldre dar eller på stämningen här (eller kanske både och) men jag blir tårögd flera gånger om dagen.

En mindre bra grej med årets Frizon är dock att de det här året bara har ett seminarietillfälle om dagen. De tidigare åren har man kunnat välja bland dagens seminarium två gånger, och för mig som älskar seminarierna har det varit lycka. I häftet står det att det är för att de vill lyfta fram dem mer. Jag förstår inte riktigt deras tanke med det. Mer seminarier till folket, säger jag!

 
- Lina