En av de bästa sakerna med Frizon är alla seminarium. De utgår från årets tema, vilket i år alltså är Uppbrott. Det svåraste är dock att välja mellan alla intressanta ämnen.

I dag gick jag på seminariet med rubriken "Uppbrott från bekvämlighet". I festivalhäftet beskrivs det: "Många församlingar i Sverige har två stora ekonomiska utgifter: anställda och lokaler. Men skulle inte vi vara ett glädjebud till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna, dela vårt bröd med den hungrige? Hur kommer det sig att vår församlingsekonomi innehåller lokalkostnader, lön till anställda och ett gäng betalande medlemmar?"

Victor Paulsson sa för ett år sen upp sig från sin anställning i en församling, då han tyckte att det kändes fel att hans församlings pengar skulle gå till honom när det finns så många andra med så mycket större behov. Om det sommarbloggande han på Dagen förra året, läs hans inlägg här.

För att visa på hur skev vår syn är när vi tänker på kyrka och församling, gjorde Victor en lek. Han bad alla i tältet (vilket var fullsatt) att när vi talar om kyrka och församling, först tänka på en veckodag - vilken som helst, en byggnad - vilken som helst, och en person - vilken som helst förutom Jesus. Som "tankeläsare" kunde han sedan säga att nästintill alla hade tänkt söndag, kyrka och präst. Krasst tänker vi alltså kring församlingen som en grupp människor som går till kyrkan på söndagar och lyssnar på en präst.
Problemet, menade Victor, är inte att vi träffas på söndagar, utan att Gud inte får något att göra med de andra dagarna, inte att vi träffas i kyrkan, utan att de andra lokalerna inte blir Guds, inte att en person kallar sig präst, utan att alla andra inte gör det.

Under apartheid i Sydafrika sa de svarta att det värsta inte var att de tagits ifrån sina rättigheter, utan att de tagits ifrån sina skyldigheter. Victor sa att det är ett av de största problemen i svensk kristenhet i dag. Att medlemmarna blir konsumenter och recensenter i bänkarna istället för människor som tjänar Gud. Kyrkan har blivit lite dement, vi har glömt bort vilka vi är, vilken som är vår identitet.

Väldigt intressanta tankar, tycker jag. Men som så ofta annars tycker jag att det är svårt att veta hur man ska göra rent praktiskt. Man ska ju alltid börja med sig själv, men i fallet församling krävs det ju att man går ihop (eller går ur och startar något nytt, men det tycker jag sällan är en bra lösning). Och eftersom vi inte vet om något annat än de strukturer och mönster som finns i dag, känner jag mig väldigt fången. Jag vill verkligen se en förändring i hur vi tänker kring församling och hur vi är församling. Men jag vet inte hur jag ska göra.

- Lina