Jag reste hela gårdagen. Först med bil, sen med tåg.

Jag älskar att åka tåg. Det är något med den ständiga föränderliga naturen utanför, att den lilla skogstjärnen där himmel och skog avspeglar sig inte går att se längre än några sekunder. Inte går att fånga. Alla de där små samhällena med namn jag glömmer så fort tåget lämnat perrongen. Med avskeden och återföreningarna utanför fönstret. De vackra och ofta nergångna stationshusen. Tankarna som kommer och går, utan att jag behöver fånga dem.

Jag reste från gästsängen i mitt ommålade gamla flickrum till en alldeles för mjuk tältsäng.
Från Höga kustens branta berg och djupa skogar till Närkeslättens ekdungar och vajande ax.
Från ljusa sommarnätter till mörka.

Kag trodde att jag att skulle få en lugn dag innan festivalen körde igång på riktigt. Tji, fick jag. Planerna ändrades och hittills i dag har jag skrivit och fotat till en artikel och en enkät om årets Frizon-tema (Uppbrott) som kommer att publiceras i Dagen imorgon, intervjuat Joakim Arenius för ett kommande reportage och försökt skicka iväg materialet vilket slutade med att jag fick mejla ett foto per mejl. Tidskrävande minst sagt.
Och nu förbereder jag mig för mitt första panelsamtal som vi kommer att ha ett antal av i Förtältet, vilket Ikon och Liljeholmens folkhögskola står bakom. Temat för detta samtal är "Where the action is - Kristen tro i handling", och jag tror att det kan bli väldigt intressant. Om tekniken fungerar kommer vi att filma alla samtal och sedan lägga upp dem på bloggen. Håll utkik!

Vad jag inte gjort i dag är dock att äta. Så nu ska jag springa iväg och försöka få tag på något ätbart innan intervjun börjar.

- Lina