Vi har under panelsamtalen gett publiken möjlighet att skicka in sina frågor per sms. Under kvällens samtal om sex och relationer räckte som Daniel redan skrivit inte tältet till för alla som ville lyssna. Smsen rullade in och mobilsurret i högtalarna var konstant. Totalt kom det in mellan 35 och 40 frågor. Och när vi dragit över så länge att vi fick lov att bryta, fortsatte samtalet med sexologen Hanna Möllås och teologen Fredrik Wenell framme vid scenen. Det sitter fortfarande människor kvar i tältet och pratar med varandra kring ämnet.

Tydligen finns det stora behov av att diskutera sex och relationer ur ett kristet perspektiv. Och med tanke på det enorma intresset här verkar inte behoven fyllas ute i församlingarna.

På andra sidan av festivalområdet drar Tekla Knös storpublik. Jag kunde redan innan jag kommit dit förutsäga att jag inte skulle förstå storheten i återföreningen. Punk är inte riktigt min grej. Så sorry alla Tekla Knös-fans där ute, det här kommer inte att bli vare sig en euforisk hyllning till bandet som enligt festivalhäftet är "Lite äldre, lite fetare men fortfarande lika otajta." och som skrev manifestet "Bränn kyrkan", eller en utläggning om punkens storhet. Dit når inte min kunskap.

Däremot blir jag oerhört fascinerad av alla människor som trängs i och runt Virustältet. Det är fest och glädje och dans. Jag glädjs med de som gläder sig, helt enkelt.

För alla er gamla godingar som läser tänkte jag bjuda på ett kort så att ni med egna ögon kunde se skillnaden mellan nu och då. Men när jag äntligen lyckats tränga mig igenom folkmassan, tagit mig under tältduken och övertygat vakten om att jag ska få ta ett kort framme vid scenen, dör mitt kamerabatteri. Så ett kort på bandet bakifrån är tyvärr allt jag har att ge.

- Lina