Tjockt bra    :-o

1. Jars of Clay - De var festivalens giganter inne i Skeppet-scenen. Håll utkik efter dem i IKON1931. Ni kommer garanterat se mer av dem där.

2. Vädret - Oj oj. Är detta Sverige?
3. Samuel Ljungblahd - inte bara artist visade det sig. Utan även en strålande predikant. Festivalens stora överraskning.

Bra    :-)

1. Stämningen - att GF är en festivalen för hela familjen förstod man snabbt. Alla var så sjukt trevliga under hela festivalen att man vill ta med sig dem hem i en väska.

2. Talangtävlingen. Vilka talanger. IDOL kan ju lägga ner. GF Open is the shit.
3. Hur alla skötte det som hände efter olyckan. Det var ingen lätt situation - men kändes värdigt och bra.

Mindre bra    :-(

1. Att flera stora artister hoppade av och det blev lite roddigt i programmet.
2. Matköerna. Fanns ganska lite att välja mellan. Det gjorde att matköerna till de ställen som fanns kunde bli över en timme långa. Väl saftigt om man vill hinna med att se alla band.

3. Gudstjänsterna. Kanske hade hoppats på att de skulle våga lite göra dem lite mer udda.

Så var det äntligen svensk sommar igen. Regnet häller ner från himlen, och det fina vädret som vi haft under hela festivalen känns väldigt långt borta....

 Regnet är här. Men skit samma. Festivalen är ju ändå slut. Typ.

...MEN desto större anledning att titta tillbaka på en minnesrik festival.

Så här kommer mina egna personliga minnen från GF -08....

...Att Jeanine Osbeck, IKON1931:s säljledare mördade maneter genom att mosa dem. Och älskade det.

...Att Daniel Jakobsson från Mammuth inte mördade mig. Att han är vegetarian (go go!!). Att han dissade min frisyr (här) och lovade att han aldrig mer skulle bo med mig (här). Men att jag gillar honom mer än någonsin. ;-) Jakobsson is my man.

  och

...Att Andreas Joakimson, (bandbokare på GF) och Peter Bernhardsson, (pastor i Jönköping och intervjuledare på GF) är så otroligt lika. Syskon? Man börjar ju undra.... Men själva nekar de fortfarande.

...Alla hjältar vid IKON1931-montern. Alltid lika glada.

...och sorgen. Den kommer jag aldrig att glömma.

Den här festivalen är speciell. Det är inte professionalism som står i första rummet, även om det är väldigt proffsigt ordnat. Istället är det glädjen och lekfullheten.

Som att jag stöter på Mia Runesson från David Media på stranden. Hon förklarar att vi sitter med i samma jury som ska besluta vilka som ska vinna Gullbrannafestivalens talangtävling. Som dessutom börjar om en halvtimme. En smula förvånad tackar jag ju självklart ja, och vi beger oss till stora scenen Skeppet och sluter upp med Robert Eriksson från lovsångsgruppen FOLK.

Och vilken talangtävling det blev! Många strålande artister to be såg vi och valet var inte helt självklart. Men efter fem (!) minuters överläggning enades vi om en norsk akt - Crassus - som hade störst potential att bli något riktigt kul.

Kjempeflott!

Det är inte lätt att avsluta en sådan här dag, som har gått i tragedins tecken. Men Samuel Ljungbahd och hans band lyckades ändå väl. När han höll sin Nattvardsmässa på stora scenen Skeppet sopade han inte undan sorgen utan lyfta fram dem.

- Vi tror att vi ska åka på festival och bara ha roligt, träffa kompisar och lyssna på bra band, men istället kom livet i går kväll. För till livet tillhör döden. Vi tror så lätt att vi är odödliga, men när något sådant här händer påminner det oss om att livet är oerhört skört. Och för de flesta av oss blev det en rejäl käftsmäll, sade Ljungblahd och gav oss Romarbrevet 8:38 till tröst:

"Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre."

Amen.

Snacket gick att många hade kommit hit bara för att se amerikanska Jars of Clay. Om så var fallet tror jag inte att de åkte hem besvikna.

Förhandsryktet sade att Jars of Clay sällan bjuder på någon stor show, utan mest står som de två sura Gallagher-bröderna i Oasis och blängde på sina gitarrer. Men icke i dag. Jars of Clay, och framför allt sångaren Dan Haseltine var på strålande spelhumör och flörtade vilt med den svenska publiken. Och bjöd på extranummer och skrek "Sweeeeeedeeeeen" så högt att Skeppet kändes alldeles för litet. 

Vi bugar. Jars of Clay höll för trycket. Och var den bästa akten under hela GF.

Jars of Clay var... bäst.

Som sig bör på en riktig festival finns det ju en hel del även utanför musikens värld att upptäcka på GF. Så om man var less på gullgossen Christoffer Hiding och bangade hans konsert tidigare i dag kunde man till exempel gå på...

 
...cykelshow...

 
...spela fotboll...

...hoppa studsmatta...

...eller i hoppborgen...

...hänga vid IKON-montern...

...eller helt enkelt kolla på höns i bur!!

Dagens citat:

"Det känns som att det är mycket ohyckleri på Gullbrannafestivalen. På Frizon och Nyhem håller man händerna högt i bön på dagarna och lågt, under täcket, på nätterna. Här är det mer ärligt och öppet".

Anonym festivaldeltagare, 2008

Efter succén med del 1 bjuder IKON1931 här officiellt på del två i serien "Lyckade konsertfoton!".

Samuel Ljungblahdkonsert.

I kväll blir det en annan vinkel än tänkt på GF-mötet. Istället för det vanliga temat "Tvivel" väljer arrangörerna att göra en minnesgudstjänst till minne av de som drabbats av olyckan.

Många på området känner fortfarande inte till olyckan på det här sättet hoppas arrangörerna på GF att räta ut alla frågetecken.

Det känns lite märkligt att fortsätta bloggen efter gårdagskvällens händelser. Men när Gullbrannafestivalen beslutade sig för att köra vidare med sitt program valde vi att göra detsamma.

I dag har vi fått veta att fyra ungdomar från Gullbrannafestivalen var med i en bilolycka under gårdagskvällen. Två av ungdomarna omkom omedelbart, och två av dem blev skadade, varav den ena allvarligt.

Exakt vad som hände kan ni läsa i Hallandposten här.

Det är obegriplig tragedi. Det är svårt att förstå att dessa unga människor inte längre finns här. En utav dem, som tur nog överlevde, samtalade vi med i går. Om väder och vind. I dag ligger han medvetslös på sjukhus.

Våra tankar finns med deras familjer och vänner.

Gullbrannafestivalen fortsätter som de planerat, och de som behöver samtal har utbildad personal att vända sig till.

Flaggan på halv stång på Gullbrannafestivalen.

Vi har ju vant oss vid hip hop-krig i USA. Men nu har det spridit sig även till Sverige och den kristna rockscenen. För nu går Mammuthsångaren Daniel Jakobsson till "attack" mot amerikanska Bloodgood.

Fråga: - Vad tyckte du om konserten?
Daniel Jakobsson: - (Lång tystnad). Borde inte de ha lagt av? För mig är det här mest en skämt. Ingen kan ju på allvar tycka att det här är bra. De vill ju ingenting med sin musik. Det kanske hade fungerat för 20 år sedan, men inte i dag.

Fortsättning följer. I morgon ska jag försöka ta reda på vad Bloodgoods Les Carlsen säger när han får reda på det här.

  vs 
Daniel Jakobsson against Les Carlsen.

Who will win this ugly music battle? The fight continues on www.ikon1931.se.

Ibland förvånar man sig själv när man kollar igenom bilderna på kameran. Inte minns jag att jag tog den här bilden. Men det blev ganska fint.... på sitt sätt.

Så kan man också uppleva en Bloodgoodkonsert.

När Bloodgood ändrade scenen kryddat med Strypergitarristen Oz Fox, var förväntningarna höga - i alla fall hos dem som var födda när Bloodgood och Oz stod på toppen av sina karriärer. För oss andra var det väl... sådär kul.

Men dansen som Bloodgoods sångare Les Carlsen (hur gammal är han? 70 år?) bjöd på var väldigt underhållande. Så underhållande att vi var tvungna att spela in det och lägga upp det här...

Var så god. Let's Dance nästa?

Samuel Ljungblahd han höll vad han lovade i förmiddagens intervju med Peter Bernardsson - att hela GF skulle svänga under kvällens konsert. Han fick bara en dag på sig att förbereda sig och plocka ihop hela sitt band - som förövrigt redan var på plats för att spela med Christoffer Hiding i morgon.

Frikyrkosveriges kelgris med den töjbara pipan förklarade också att det är hans kall att mjuka upp oss kyrkliga och få oss att ha lite roligt. Att släppa loss och skaka rumpan. Och det var väl ett bra initiativ, Gud. För vi gillar våran Samuel. Och vi gillar till och med att skaka rumpan.

Kelgris som vi gillar att kela lite extra.

Ahh, vad jag lider med min kära vän Andreas Joakimson, formgivare på IKON1931 och just nu i allra högsta grad aktuell som bandansvarig på Gullbrannafestivalen!

Det här kvällen, fredagskvällen, såg ut att bli den hetaste under hela festivalen med akter som Steven Curtis Chapman och Per-Erik Hallin. Men så blev det inte. Chapman var ju tvungen att ställa in tidigt på grund av en tragisk olycka i familjen.

Och nu har också Per-Erik Hallin ställt in sin konsert. Hallin som varit erkänt svår att få upp på scen en längre tid, men nu hade publiken på GF vittring på sin gamla idol en gång till - men det slutade - än en gång i sorg. Den officiella anledningen är en allt för grov tinnitus.

"Då vet man ju att man gjort något bra", som Mia Runesson på David Media konstaterade när detta uppdragades sent i går natt och fortsatte: "För om man är på rätt väg är det ofta som man stöter på kraftig motgång".

MEN... ersätter gör Samuel Ljungbladh och Mojo and the Info. Svängigt värre på båda. Så kanske blev det ganska bra ändå. Istället för nostalgisk gubbkväll blev fredagskvällen en kväll för alla unga att gunga. En kväll att se framåt.



Min vän, och GF:s bandansvarige - Andreas Joakimson. Glad trots avhopp.

Mikael Hallenius hade predikat i 20 år förklarade han stolt. Och han har verkligen uppdaterat "tugget" så att säga. Hur många predikanter skulle slänga in "din morsa går för en hundring" mitt i en predikan. Det är respekt, Hallenius - för att använda samma vokabulär.

Han är skön Micke. Påpekade flera gånger under predikan att han fortfarande kör ända in i kaklet i sina predikningar. Och oh yea. Det stämmer, kan vi intyga.

I dag handlade det om Petrus förnekelse av Jesus. Att hans tvivel berodde på att han var besviken på Jesus som han hade hoppas skulle vara en militant ledare, och när han inte längre trodde på Jesu budskap förnekade han Jesus inför mobben. Vi gör samma sak i dag. Blir besvikna på Jesus och förnekar honom. Men att Jesus knappast gör samma sak. Han står stadigt. Förlåter oss och ger oss en ny chans.

Hallenius var het i kväll. Och det var inte bara på grund av strålkastarljusens värme.

Så plötsligt, när jag sitter och skriver på min dator inne i stugan där jag bor, kliver han in. Daniel Jakobsson, sångare i stenhårda rockbandet Mammuth. Hade jag inte känt honom sedan tidigare hade jag knappast suttit kvar.

Hans dreads är sådana som man skrämmer småbarn med på dagis. "Akta dig så att inte Daniel Jakobsson i Mammuth kommer och tar dig", säger de till de små och ungarna lyder. 

Och vi ska bo tillsammans, visar det sig.

Men det är som med mc-knuttarna. Bakom de hårdaste fasaderna ryms de största hjärtanen. Så ock med Daniel Jakobsson. Så jag är inte rädd... Eller ja, okej... Lite rädd. Det är inte omöjligt att sover med ett öga öppet i natt.

Nu ska jag på GF-möte om "Tvivel". Gott mos, som de säger här.

Missa inte Daniel spännande blogg på IKON1931.se! Klicka här!

Daniel Jakobsson som min egen hemmafru. Inte ens i mina vildaste drömmar hade jag kunnat ana.

Det var ju en dag i går också, här på GF. Med en hel del schysta band - ändå är den stora snackisen en helt annan - nämligen solen! Förra året regnade det hela tiden. I år är det strålande sol. Frågan är om någon ens vill gå in och kolla på band. Solen är ju in town.

Och framför allt - vem i Sverige sitter inne å surfar på nätet en sådan här dag? Eh. Utom jag då, förstås. Hm. Tror jag ska lägga mig på stranden i stället.

Så här ser den ut. Solen i Halmstad. Maxad.

Äntligen, som Gert Fylking skulle sagt. Nu är IKON1931 på plats på den stolta Gullbrannafestivalen, utanför Halmstad. Festivalen som är mer folklig än Allsång på Skansen, lika mysig som Ernst "man känner sig aldrig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen." Kirchsteiger.

Hur jag som dryg stockholmare ska smälta in i denna orgie av fina och übertrevliga smålänningar och hallänningar återstår att se. Men jag har hört att det inte går att inte trivas. Så jag tar det som ett löfte.

Dessutom har jag ju Jeanine med mig, vår säljledare. Hon är smålänning. Det känns tryggt.

Dagens "lika som bär":

 
Gullbrannafestivalen?     Ernst Kirchsteiger?