Snacket gick att många hade kommit hit bara för att se amerikanska Jars of Clay. Om så var fallet tror jag inte att de åkte hem besvikna.
Förhandsryktet sade att Jars of Clay sällan bjuder på någon stor show, utan mest står som de två sura Gallagher-bröderna i Oasis och blängde på sina gitarrer. Men icke i dag. Jars of Clay, och framför allt sångaren Dan Haseltine var på strålande spelhumör och flörtade vilt med den svenska publiken. Och bjöd på extranummer och skrek "Sweeeeeedeeeeen" så högt att Skeppet kändes alldeles för litet.
Vi bugar. Jars of Clay höll för trycket. Och var den bästa akten under hela GF.
Jars of Clay var... bäst.