Personligen har jag länge hyst en viss misstro mot "lagens långa arm". Nu när svenska polisen redan är i blåsväder fick jag nyligen ytterligare skäl till skepsis mot vår kära stat och dess fotfolk... 

Under ett besök på ett uteställe blev en av mina närmaste vänner gripen av polisen på oklara grunder... eller vänta, det var visst inga grunder alls. Han blev bara gripen och anklagad för att vara narkoman och kriminell sen flera år tillbaka. Tillika fick han löfte om att de "nog skulle sätta dit honom". Situation blev om än mer absurd när konstaplarna insåg att min väns straffregister var fullständigt tomt, rent och oskrivet.

"Vi får be om ursäkt ifall vi förstörde din kväll", en klen ursäkt för ogrundat gripande. 

Jag är inte den som i regel går och "längtar" till himlen. Men ibland känner man längtan efter en plats där rättvisan är rättvis, där alla är jämlika och det inte finns några poliser som slår med batonger. Där inga politiker fattar odemokratiska beslut. Å andra sidan får man se det som att så länge man ändå lever, så har man chansen att kritisera och förändra... den ska jag utnyttja till fullo. Jag kanske ska börja med att föreslå ett djupgående intelligensrelaterat test för konstaplarna i fråga.