"Kärlek är för dom, dom som har tur", sjunger Joakim Thåström på sin senaste skiva. I fredags hörde jag honom sjunga samma melankoliskt känsloladdade strof från Lisebergshallens scen och jag tänkte: "de som inte har tur då, hur går det för dem?"

Personligen anser jag mig inte ha ett ständigt, uppförstorat och överdimensionerat mått av tur. Därför är det skönt att veta att kärleken från Jesus inte är något jag behöver singla slant om. Istället finns den alltid där, helt villkorslös. Det blir som ett mynt med bara en sida. Hur mycket jag än singlar kan jag helt enkelt inte misslyckas.

Svar på kommentar: Min enda kommentator har frågat om varför jag slutat blogga. Vill bara meddela att så inte är fallet. Istället har jag, för att återigen citera Thåström, haft en kortare "mental istid" av det idéförintande slaget. Nu tänker jag förhoppningsvis bli mer aktiv.