"Hej Johanna. Förstod det som att du ville börja blogga nu, men jag ser inga inlägg. Vad händer?"

Det som händer, kära Rickard (samt ni som de senaste dagarna hunnit fundera över varför Ikon har en oskriven blogg publicerad på sin hemsida), är att jag för femte dagen i rad sitter och stirrar in i en vit skärm.

Jag har vissa prettokomplex, och dessutom en trängande önskan om att det jag producerar ska bli bra. Att dra det första strecket är alltid svårt för mig - det första steget blir alltid det största. Att skriva ett inledande inlägg här har, får jag därför erkänna, varit förknippat med ett visst mått av ångest. 

Dessutom är det tänkt att jag ska blogga om Gud. Jag är uppväxt och har rört mig i en kristen miljö så länge jag kan minnas. Gud är på så sätt ett redan fullskrivet begrepp - sedan länge överhopad med allt från inlärda apologetiska argument, vackra lovsångsformuleringar och söndagsskoleklyschor, till en svidande erfarenhet av att den här världen inte löser sig bara för att man tänker på Jesus. Gud har alla något att säga något om. Hans papper är överfullt. Vad ska jag säga mitt allt detta? Hur drar man första strecket på ett redan fullklottrat blad?

Jag heter Johanna, jag är 20 år och bor i Stockholm. Jag brukar vara med på Ikons redaktionsmöten och skriver då och då krönikor och artiklar i magasinet. Just nu går jag på Credoakademin. Här kommer jag skriva om mina tankar kring Gud och att vara kristen.

Hej och välkomna.