Jag blir lika illa till mods varje år:

Vem som helst förstår att det är kaos två dagar före jul i huvudstaden. Ingen alls förstår omfattningen förrän de väl är på plats. Det var förskräckelse i stan idag.

Ge oss i vårt överflöd och köerna ringlade seriösa varv genom affärerna. Ratade Sven Ingvars-skivor skapade rusning när CD-facken gapade tomma på Åhléns och prylar som jag lovar att inte en enda själ kan ha önskat sig resulterade nu nästan i catfight i gångarna. Ge oss mera och presentkartongerna är tyvärr slut. Låt mig få köpa lite lycka och vem skanderar julefrid idag utan att syfta på att stackars pappa ska hinna få ner stresspulsen barnens önskelistor skapat?

Det är tanken som räknas men någonstans kommer ändå tanken bort. Bytesrätt och plomberingar dubbelkollas i frenesi, för i dagarna har insikten kommit: det finns begrepp som omfattar att ge fel.

Personligen tror jag stenhårt på julen och julefriden. Men en frid som inte bottnar på parkettgolvet under granen när klapparna delats ut och klimax är över.

Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen, upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn...