Upp, min tunga, att lovsjunga
Hjälten, som på korsets stam
för oss blödde, led och dödde,
som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften, efter Skriften
nu i ära träder fram.

Han fullgjorde, vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände vårt elände
för båd tid och evighet.
Han förvärvde, att vi ärvde
ljus och frid och salighet.

Vi förlossas,ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden. Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.

Gamla, unga, må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden, som vid handen
leder oss till salighet.

^{Text: Venantius Fortunatus omkr 600, S A Forsius 1614, J O Wallin 1816}

^{Musik: Svensk 1693}