Tidigare idag rasade jag tillsammans med mina klasskompisar över ett illa formulerat och dåligt underbyggt inlägg på nyhetsbloggen Newsmill, som raljerade över den kristna moralen. Ikväll andades jag dock lättad ut över att också människor med insikt om religion får komma till tals där ibland. Det här blir den andre ärkebiskopen jag sågar på mycket kort tid (förlåt svenska kyrkan, jag älskar det ni kunde vara, men skäms för vad ni blivit), men också jag undrar vilken gud Wejryd talar om? Läs gärna Jacob Rudolfssons artikel om klimatlöften och multi-religiösa cermonier.

lördag och en jazzbar i köpenhamn. någon gång strax efter midnatt stiger vi för en stund ut ur scenbilden. lämnar konversationer och skratt för att kila fast oss i soffan några meter bort och titta. på vänner som i det flammiga ljuset lutar sig mot varandra över borden och pratar. på johanna och anna som dansar mellan stolarna. på tobias som, när lokalen tömts, tagit vid där bandet slutade och från scenen fyller rummet med piano och jazzimprovisation. personalen slamrar med disk och ölglas i köket. mitt hjärta slår stilla. det är skönt att få vara utanför sig själv och bara betrakta det man tycker om.

- du, när man predikade om himlen när jag var liten och sa att det var ständig lovsång framför tronen tyckte jag att evigheten verkade så fruktansvärt tråkig, jag vill att detta ska vara himlen.

- men jag tror att detta är himlen... ett rum med relationer så hela och så rena som de vi i det dunkla ljuset nu tycker oss se konturerna av.

Sedan många år tillbaka är ett av mina största irritationsmoment den helylle subkultur som skapats i många kristna sammanhang, och jag får erkänna att det fanns en viss ironi i det förra inlägget (fast både musiken, böckerna och kakorna rekommenderas verkligen). Jag tar inte för en sekund avstånd från tanken om den kristna gemenskapen, den tror jag är grunden för ett fungerande kristet liv i praktiken, men måste den med nödvändighet vara omhuldad av soffkuddar, kristen musik och kladdkaka? Är det mängden stearin under naglarna efter avslutad kyrkfika som kvalificerar in dig i den kristna klubben? Och dessa ständiga lekar! Länge störde den mig, den gulliga och kramgoa kristna bubblan, och jag har på grund av det många gånger backat från typiska kristna former och attribut. (Lyckas därför bara få 52% på pingsttestet och kvalificerar mig enbart som "Kristen"... Å andra sidan är jag inte uppvuxen i pingst.)

Men med tiden har jag väl blivit mer och mer medveten om att det inte bara är de kristna sammanhangen som har sina stereotypa umgängesformer, varje grupp du möter i samhället odlar sina egna kulturmönster. Jag inser också att jag själv, trots allt, i högsta grad är en del av den kristna kulturen (jag kunde ju faktiskt bocka av alla de föreslagna aktiviteterna i inlägget nedan) och många gånger trivs fint i den och tycker att den är bra. Samtidigt har jag en tendens att i smyg fortsätta att driva med den. Jag tror att vi som kristna, mer än andra, måste vara medvetna, och på på det klara med, vilka sociala kulturer vi odlar och hur de upplevs. Hur viktiga är de för oss? Finns det alternativ till det spiknyktra bullbaket på fredagskvällarna? Behöver vi kulturen för att behålla vår tro? Blir den kultur vi odlar ett problem då vi möter andra? Påverkas vårt välkomnande av hur väl människor passar in?

Behave - belong- believe?

Believe - belong - behave?

enkel chokladtårta (som är hård utanpå och mjuk inuti, som kakorna i amelie-filmen som hon trycker hål på)

200 g smör

200 g mörk choklad

4 ägg

3 dl strösocker

1/2 dl mjöl

sätt ugnen på 200 grader. Smörj en form, 24 cm i diameter. Koka upp smöret och slå det över den finhackade chokladen. vispa böandningen till en blank smet. vispa ner ägg, socker och mjöl. vispa till smeten är slät och häll sedan över den i den smorda formen. grädda mitt i ugnen i 20 minuter. när ni tar ut den är den väldigt kladdig (det är meningen), låt den svalna en stund.

vit chokladkaka med citron och yoghurt

100 g vit choklad

100 g smör

2 dl strösocker

150 g kesella/turkisk yoghurt

2 1/2 dl vetemjöl

saft och skal från en halv citron

2 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

sätt ugnen på 200 grader. blanda socker och kesella till en jämn smet. smält smöret och låt det svalna. smält chokladen i vattenbad. tillsätt smör, choklad, saften och skalet från citronen, samt mjöl, vaniljsocker, bakpulver och salt i smeten. vispa den jämn och häll i formen. grädda i 25 minuter.

rödochvitmönstrade hemmafruförklädet på (obs! med hjärta, syns ej på bild), kakorna på bordet när mannen kommer hem.

det är igen alldeles för sent (i mitt liv är klockan alltid för mycket) och som vanligt när att-göra-listan tornar upp sig över huvudet på mig sätter jag mig ner och gör något helt annat istället. summerar inslag och upptäckter i de drygt 20 dagar som gått av det nya året:

- för alla utseendefixerade pingstvänner som stilmässigt konkurrerar ut varandra på diverse sommarkonferenser: awesome rags har fortfarande fantastisk rea.

- för alla second hand-klädda och miljömedvetna solidaritets-kristna: vill du sy dina klänningar själv är ett enkelt tips att sy till en kjol av en bit tyg på en gammal t-shirt.

- för alla nördiga killar som är intresserade av teologi, och teologi enbart (möjligtvis med undantag från datadiskussioner i allmänhet och prestandajämförelser av nya mac-modeller i synnerhet): vill du läsa kristen litteratur som utmanar dig intellektuellt rekommenderas "mirakel" av c s lewis och "reasonable faith" av william lane craig.

- för alla som enbart lyssnar på musik som spelas på frizon: eftersom jennie abrahamsson vid det tillfället fyllde magasinet missade ni förmodligen lågmälda men väldigt vackra lilak.

- för alla blivande hemma-mammor och folkhögskoleelever: överraska dina mysiga vänner genom att variera kladdkakan i kyrksoffan med två  helt fantastiska alkoholfria recept. enkel chokladtårta och vit chokladkaka (kommer snart).

- för alla kristna: ica maxi säljer nu storpack värmeljus för flera kronor under normalpris. skynda fynda!

Gud i dina händer vilar jag i tro,

vilar i din värme och din ro

Varje bruset hjärta, varje skadad själ

famnar du i nåd och gör den hel

Nära vill jag leva, nära dig min Gud

I din omsorg finner själen ro

Nära vill jag leva, nära dig min Gud

I din kärlek kan min kärlek gro

Gud i dina händer vilar jag i bön,

växer glädjens tro och hoppets frön

Du har oss försonat, Jesu Kristi död

räddar oss till liv i överflöd

Nära vill jag leva, nära dig min Gud

I din omsorg finner själen ro

Nära vill jag leva, nära dig min Gud

I din kärlek kan min kärlek gro

Gud i dina händer får jag gråta ut,

gråten delar du tills den tar slut

Gud du känner ondskan i din egen kropp

att du delar smärtan ger mig hopp

Nära vill jag leva, nära dig min Gud

I din omsorg finner själen ro

Nära vill jag leva, nära dig min Gud

I din kärlek kan min kärlek gro

Gud i dina händer lägger jag mig ned,

när jag går till vila är du med

Dina händer bär mig, genom rum och tid

jag förblir i ljuset i din frid

Nära vill jag leva, nära dig min Gud

I din omsorg finner själen ro

Nära vill jag leva, nära dig min Gud

I din kärlek kan min kärlek gro

Text: A-M. Kaskinen, 1982, P. Harling, 1996
Musik: P. Simojoki 1982

Det här året har varit det högsta och det lägsta i mitt liv.

Men de spikar som på korset slog sönder två händer, slog också sönder min otillräcklighet. En frälsare i gruset; se, jag gör allting nytt.

Gott nytt 2009.