Jag skulle så här, på min allra sista bloggdag, vilja säga något klokt. Det kommer inte hända. Jag har gröt i huvudet. Tunnelseende. All min fokus riktad åt ett håll. Jag har stängt in mig några dagar för att jobba på ett projekt som jag hoppas ska se dagens ljus vid tillfälle och all min energi går åt till att hålla isär alla papper i soffan.

Men. Jag hoppas att ni har trivts med mig här på min lilla blogg under min korta tid här. Det har inte blivit riktigt så många inlägg som jag hade velat. Men det har blivit många intressanta samtal i mail, möten och kommentarsfältet. Mer sånt! Jag hoppas att vi kan fortsätta med det. Hör av er! Eller häng med tillbaka över till den vanliga bloggen. 

Och som en sista liten uppmuntran! Jag har klurat på en av de enklaste men svåraste sakerna de senaste dagarna. Den om att vara snälla mot varandra!

Det kan låta så mesigt det där om att vara snäll men jag har börjat omvärdera. Professorn och författaren Stefan Einhorn pratar om snällhet som en framgångsväg. Han menar att goda gärningar är ett något som i slutänden kommer att falla tillbaka på oss själva och få oss att må gott.

Om han har rätt så skapar det ju en win/ win situation som de säger i landet i väst. Om jag genom att lyfta andra, själv kan bli lyft och må bättre, vad är det som hindrar mig från att sätta igång?

Du har ju dessutom stöd av Jesus själv och av hundratals ställen i Bibeln Gör gott för andra människor, få dem att växa, så ska du se att du själv går lite rakare genom livet också. Enkelt va? Så banalt och så klockrent på samma gång.

Så, från min övergrötga hjärna, ett stort tack! Och ta hand om er. Och var snälla mot varandra där ute!

Allt det goda, från han som vet

Josefine Arenius