Kanske skaffar jag mig några ovänner nu. Ni får säga till i så fall så vi kan tala om saken. Men, så här. Facebookloggar och bloggar har de senaste dagarna varit fulla av kommentarer om Mel Gibsons "The passion of the Christ". Den har gått på storbild i kyrkor och setts på Gudstjänster och i husgrupper. Familjer har samlats runt den i sina tacksägelsestunder.
Här kommer ett erkännande: Jag har inte sett "The Passion of the Christ". Jag har sett delar av den som visats i olika sammanhang och beslutat mig för att jag inte vill se den. Den är för grafisk. Jag skulle inte sova på en vecka. Och jag inbillar mig - rätt eller fel - att jag inte måste se hur mycket Jesus led för att känna mig tacksam. Det känns lite... vältrande. Lite som... religionsporr (och stör det ordet dig så låtsas att jag inte skrev det). Jag har inget emot att folk vill se filmen, men för egen del tror jag att jag avstår.
Istället tänkte jag tipsa om min ständiga påskfilm. Den är lite mindre... helig. Men inte mindre kontroversiell. Den handlar om en kille som levde samtidigt som Jesus och som blir misstagen för Messias. Men framförallt handlar det om dem som följer någon annan. Den har bannlysts i massor av länder för att det menades att den drev med Gud. Jag tycker inte att den gör det. Däremot tycker jag att den driver med kristna. På ett sätt som borde få oss att stanna upp och tänka till. Den menar att de som tror slutar tänka själva. Att de som tror ägnar så mycket tid åt att tolka så att de inte lyssnar på vad som faktiskt sägs. Att de som tror har fastnat i lagiskhet istället för i kärlek. Och jag tycker det finns en del att tänka till om här.
Så! Har du inte sett Life of Brian så är det hög tid nu. Och jag bjuder på en av mina favoritscener. Jag bloggade om den för bara några veckor sen (det är svårt det här med dubbla bloggar...). Jesus håller ett av de bästa talen i världshistorien. Åtta sekunder senare har människor redan börjat förvanska det och starta konflikter sinsemellan om vad som sas.
Jag hörde nån på TV igår som sa att det största miraklet kring Jesus är det faktum att 2000 år senare bekänner sig en tredjedel av världen till det han sa. När man ser det här är man beredd att hålla med...
Skrivet 2010-04-06 18:00 6 kommentarer
Daniel - 2010-04-07 14:31
Håller med om att The passion of the Christ är i magstarkaste laget. Religionsporr är kanske inte en så dum bekrivning. Det är en intressant tanke, huruvida måttet av Jesus lidande är viktigt för oss.
Christer Roshamn - 2010-04-07 23:29
Jag tycker "passion of the Christ" är riktigt bra och berörde mig mycket. Den är bl´lodig och brutal, men en romersk korsfästelse var väl åt det hållet, eller hur? Jag tycker de raljerar lite väl Josefine, men det är du väl fri att göra.
Christer - 2010-04-08 00:41
Jag vill ge ett exempel Josefine i filmen som jag bär med mig faktiskt. Scenen när jesus ska korsfästas är fruktansvärt grym, jag har svårt att se hela tiden, men så är det en tillbaka blick (de är så vackra tycker jag) då Jesus tvättar lärjungarnas fötter och ger dem ett exempel att följa... 1 Joh 3:16-17 kommer till mig.Allt gott!
Josefine Arenius - 2010-04-08 10:39
Nej, jag tycker inte riktigt att jag är fri att raljera hursomhelst så tack för att du kommenterar, jag gillar samtalet. Jag är ledsen om jag uttryckte mig på ett sätt som fick dig att tycka att jag såg ned på något (det tycks vara en sån vecka i min bloggvärld... så gott med ifrånsägning). Du har rätt, jag skulle vilja snabbspola en del och se några av de scener du beskriver. Och jag har sett en hel del scener ur filmen. Jag inbillar mig - och nu utan att ha sett hela vilket ju blir lite fel - att en scen sån som den du beskriver kanske skulle skapa en större tacksamhet i mig än allt blod. Det faktum att Jesus kom för att tjäna- och vad det borde säga mig. Min fundering runt allt det blodiga, och mina grova uttryck kring det, handlar nog om att jag ser en risk i att vi hamnar i åttiotalets skrämselpropaganda. I "Som en tjuv om natten" eller "Left Behind". Om man inte vet vem denne Jesus är, inte har en relation till en levande Gud, utan "bara" ser en film där någon slås blodig och det ska vara för min skull. Finns det inte en risk att det sänder lite skeva budskap? Jag har vänner som lämnades med mer känsla av skuld och ångest än av tacksamhet. Också en av de anledningar till att jag inte riktigt utsatt mig för den. Men jag tänker högt här, kan mycket väl vara ute och cykla, så tänk gärna med mig! Allt det goda, J
Christer Roshamn - 2010-04-08 21:54
Hej Josefine!Jag vill inte heller ha filmer av "skrämselpropaganda" ala "Som en tjuv om natten" eller "Left Behind". Vi är helt klart överens där. Jag växte upp som tonåring på 80 talet så jag vet vad du talar om . Jag vet ungdomar då som skrämdes till en omvändelse (ja till vad kan man ju undra?)Allt gott!Christer
Josefine Arenius - 2010-04-09 10:30
ha ha det är skönt att vi är överens där (det anade jag nog att vi var). Och mycket att möjligt att min rädsla där är överdriven. Nu är jag ju peppad på att se den bara för det... typiskt. Får hålla nån hårt i handen och sova med lamporna tända så får vi se hur det går... Tror ibland att jag generellt kan vara lite för rädd för de saker som sticker ut och är för "rättfram", och att jag inte alltid har belägg för den rädslan. Hm... ska klura ett par varv till här. Riktigt trevlig helg! Josefine