Jag startade dagen med ett mycket intressant samtal med en kollega på jobbet. En av dem som är några år före mig på resan och som är uppväxt med lite andra kyrknormer än vad jag är. Vi hann långt ifrån prata klart (man ska ju jobba också sägs det) men det hann sätta igång en massa processer i min skalle. 

Så, ett gäng måndagsfrågor till dig och mig:

Lever jag mitt liv i en ständig önskan att andra ska få uppleva Jesus?

Gör jag livsval som på sikt påverkar vem jag är åt ett håll som är mer destruktivt än konstruktivt?

Riskerar jag att "vattna ur" mig själv med att göra val som känns ok för stunden men som tröttar ut mitt hjärta och skapar cynism i mig?

Vilka människor runtomkring mig har full insyn i mitt liv och tar de vara på den "makt" jag har gett dem på ett bra sätt?

Har jag valt en bekväm livsstil där jag aldrig sticker ut på platser som jag har lärt mig med min frikyrkouppväxt är "farliga" eller rentav "syndiga" för att på så vis på något sätt försäkra mig om att jag lever rätt? 

Liten lätt start på veckan, va? :)