Åker tåg genom Småland. Norrut, från Växjö mot Jönköping. Känns som en bra riktning. Känner mig inte riktigt hemma så här långt söderut. Det är för långt till mina käraste. 

Jag har packat ihop mina saker, städat ur min Växjö-lägenhet och, som alltid, fått en liten ledsenklump i magen av att lämna ett sammanhang bakom mig. Men jag har en vecka kvar på praktiken (då jag ska bo hos en kollega eftersom killen jag hyrde lägenheten av har kommit hem från sin resa nu). Då ska jag sy ihop alla jobb jag håller på med, äta hejdå-middag med världens finaste feature-redaktion, köpa tack-för-allt-presenter och ta avsked på riktigt av Växjö. Det är bra för mig med små doser avsked i taget, annars blir det för mycket att hantera.

Tänker tillbaka på mina tre månader på Smålandsposten och blir så där förundrad, igen, över att allting blev så himla bra. Tacksamhet, ja.

Men nu längtar jag till Jönköping. Jag längtar till min tre fina flickor jag har äran att dela hus med (fick nyss ett sms av Emma: "Jag har handlat så att vi kan laga veggomiddag! ;) typ vid 17. Kan det passa?" Kärlek, I tell you!), jag längtar till min lilla klass, och till våren - åh vad jag längtar till bruna ben, ljumma kvällar och solen i ögonen. Och lite, lite har jag också tillåtit mig att börja längta till min Stockholms-sommar.

Innan min middag på tu man hand med älskad kombo ska jag på redaktionsmöte med Ikon. Vi träffas inför varje nummer och spånar tema och andra idéer, ber en välsignelsebön över det vi gör, äter lunch och fika och har det allmänt trevligt. Bra grej, säger jag. 

Och åh, ni är så himla fina! Tack för alla peppiga (haha, nu korrläste jag igenom inlägget och insåg att jag först skrivit deppiga istället för peppiga) kommentarer ni skrivit på slutet. Blir rörd och tacksam och glad längst in i hjärtat. Världens bästa ni! Glöm inte att tävla om boken, sista chansen är på måndag 23.59.

Hoppas ni har en bra helg, ni med!