Under hela hösten har jag skrivit längre krönikor i tidningen Dagen, under vinjetten På spaning i populärkulturen. Texten ska alltså ta upp ett populärkulturellt fenomen, och koppla det till något som har med kyrka och tro att göra. Svårt, men väldigt roligt. Det finns bara två utlagda krönikor på Dagens hemsida, men här är de i alla fall:

Gemenskap i dejtingland - Om när fokuset på familjen står i vägen för andra relationer. Hur det är att vara singel i ett samhälle och en kyrka som är så väldigt uppbyggt på att träffa den rätte och bilda familj. 

"Jag vill ha gemenskap, äkta gemenskap. Ni vet, "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus.". En sån gemenskap. Nu är ingen längre singel eller par, gift eller ogift, skild eller änka, förälder eller barnlös. Utan ett i Kristus, och del av den största familjen någonsin."

Ett steg i taget - Om processer som tar tid. Hur ont det gör att vilja förändra, både sig själv och hela världen, men inse att det tar tid och är så mycket svårare än man först tror.

"Väl hemma igen grät jag också mycket, men då av ilska och sorg över min egen ynklighet. Grät ner i morgonfilen över allt jag inte klarade av; jag hade ju lovat mig själv att nu skulle jag bli annorlunda. Prioritera som jag verkligen ville, sätta saker i den ordning de var värda. Men så blev allt så fort som vanligt igen. Det var inte så lätt som jag trodde att bryta med gamla mönster, värderingar och kamper. Det var svårt, och gjorde ont."