Något som gör att man kan börja känna sig lite vuxen är att man efter att ha lämnat tonåren tycker att saker och ting blir lite mindre pinsamma.

Till exempel det här med att köpa bindor. Det kan ju i början kännas både genant och privat att i en vanlig matbutik behöva plocka på sig sådana intima grejer och sen lägga upp dem på rullbandet för allmän beskådan.

Idag upptäckte jag dock att det inte var några problem alls att välja kassan där den unga killen satt istället för den säkrare zonen - äldre dam. Jag nästan sträckte lite extra på mig av stolthet över hur mogen jag blivit.

Som sagt, jag lade upp mina paket och sträckte mig sedan efter en sådan där markör att lägga efter för att nästa kund skulle kunna lägga upp sina varor. Men istället för ett filpaket på rullbandet kom ett: "Hej Karolina!"

Överrraskad vänder jag mig om och upptäcker en kille från gymnasiet som jag inte sett sen studenten. Oj och Hej och Kram och vad gör du nuförtiden? Mitt i förvirringen lyser mina oskyldiga paket bindor från rullbandet där han nu börjar plocka upp sina varor. Jag vill helst sjunka genom golvet, eller önskar att åtminstone bindorna ska göra det. Eller att jag valt något annat märke än Euroshopper.

Stammar fram en kort resumé av de senaste 3 1/2 åren och betalar och om jag hade anlag för det skulle nog mitt ansikte lysa som ett stoppljus. Men det är bara att ta de två paketen i famnen (för inte har jag köpt mig nån påse inte), säga kul att ses och med bultande hjärta lämna butiken och det besvärande mötet.

Så var det med den mogenheten.