Har precis avslutat en liten lunchbjudning med anledninga av min 22:a födelsedag. Men nu är det dags att lägga i nästa växel, för en dag som denna har man inte tid att fylla år hela dagen.

Ikväll, i kyrkan, blir det musikal och supè med underhållning, där jag är engagerad. Så det är ombyte och förberedelse som gäller nu!

För övrigt gillar jag födelsedagspresenter med humor. Denna fick jag av mamma och pappa:

Det kanske ser ut som en fotboll av tyg. Men det är en gravidmage. Storyn bakom är att jag spelat gravid i ett flertal teaterföreställningar de senaste åren. Då har jag alltid lånat en tygboll som mina föräldrar har i soffan hemma. Nu fick jag en egen.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!

I går kväll var jag och några vänner på musikalen Martyrion på Livets Ord.

Musikalens utgångspunkt kom från Hebreerbrevet 11 där det berättas om troshjältarna, bland annat vers 35-36 "Andra torterades till döds när de vägrade att låta sig befrias, eftersom de ville nå en bättre uppståndelse. Andra fick känna på hån och prygel, ja också bojor och fängelse." och från kapitel 12: "När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss och hålla ut i det lopp som vi har framför oss."

Utifrån dessa verser berättades det om tre historiska personer som dog på grund av sin tro. Allt inramades av tre nutidsungdomar som frågade sig själva: "Skulle min tro hålla så som deras gjorde?"

För att vara amatörmässigt var det otroligt proffsigt gjort, som en av mina vänner sa. Jag håller med och något annat hade jag väl heller inte väntat mig. Det började i och för sig lite svagt men berättelserna växte och på slutet var man starkt gripen. Bibeltexterna från Hebreerbrevet som lästes i slutscenen blev mycket talande, tydliga och levande.

Och med ett lite annat perspektiv läste jag imorse rubrikerna i tidningen Världen idag: "Kristna i norra Irak utsatta för våldsvåg" "Blodig jul för Iraks kristna"

På crossnet.se uppmuntras det för fullt. I små videoklipp får människor berätta om positiva händelser från 2009.

En kille berättar om hur segt han tyckte att det var i kyrkans ungdomsgrupp. Ungdomarna bara kom utan att verka veta varför. Han bad men det hände inte mycket. Då skällde han ut Gud och sa att "du får 40 dagar på dig att göra något" och sen sa han att han skulle fasta och be tills det hände något. Då insåg han vad han sagt, men han gjorde det. Redan efter en vecka började det hända saker. Sex personer kom till tro på en kväll och veckan efter, ytterligare sex.

Se klippet här.

En mening som han säger etsar sig fast: "Man var så frustrerad liksom." Och det är väl dit man måste komma. Om man tycker att något är fel, att något borde ändras, då hjälper det inte att bara gå och muttra om det och vara lite allmänt irriterad. När irritationen blir frustration och man faktiskt känner sig beredd att offra något (i detta fallet mat) då händer det saker! Då kan Gud verka. Och då är det Gud och inte ens egna taffliga ansträngningar som åstadkommer något.

För övrigt undrar jag om killen fastade sina 40 dagar ut eller om han slutade när han fick se resultat? Det förtäljer inte historien.

Jullovet rullar vidare.

I vanliga fall brukar jag åka på läger eller konferens dessa dagar och det brukar ju vara festligt värre men i år skippar jag det.

Tänkte istället läsa böcker, sova länge, träffa folk, gå vinterprommenader och vara allmänt slapp. Imorgon botaniserar jag bland Uppsalas Second Hand-butiker och håller mig borta från mellandagsrean (för sånt existerar väl inte på Second Hand??)

Något som gör att man kan börja känna sig lite vuxen är att man efter att ha lämnat tonåren tycker att saker och ting blir lite mindre pinsamma.

Till exempel det här med att köpa bindor. Det kan ju i början kännas både genant och privat att i en vanlig matbutik behöva plocka på sig sådana intima grejer och sen lägga upp dem på rullbandet för allmän beskådan.

Idag upptäckte jag dock att det inte var några problem alls att välja kassan där den unga killen satt istället för den säkrare zonen - äldre dam. Jag nästan sträckte lite extra på mig av stolthet över hur mogen jag blivit.

Som sagt, jag lade upp mina paket och sträckte mig sedan efter en sådan där markör att lägga efter för att nästa kund skulle kunna lägga upp sina varor. Men istället för ett filpaket på rullbandet kom ett: "Hej Karolina!"

Överrraskad vänder jag mig om och upptäcker en kille från gymnasiet som jag inte sett sen studenten. Oj och Hej och Kram och vad gör du nuförtiden? Mitt i förvirringen lyser mina oskyldiga paket bindor från rullbandet där han nu börjar plocka upp sina varor. Jag vill helst sjunka genom golvet, eller önskar att åtminstone bindorna ska göra det. Eller att jag valt något annat märke än Euroshopper.

Stammar fram en kort resumé av de senaste 3 1/2 åren och betalar och om jag hade anlag för det skulle nog mitt ansikte lysa som ett stoppljus. Men det är bara att ta de två paketen i famnen (för inte har jag köpt mig nån påse inte), säga kul att ses och med bultande hjärta lämna butiken och det besvärande mötet.

Så var det med den mogenheten.

Efter att ha skrivit inlägget nedan surfade jag vidare på dagen.se och hittade detta citat från Ullared-Morgan, på frågan om julen blivit för kommersiell:

"Kommersen är något av det viktigaste. Det här med julklappar är en naturlig del och hör julen till."

Det var på något vis en aning befriande för mitt skuldtyngda hjärta att läsa.

Fast i och för sig, om det hade varit någon annan som sagt det, någon stor affärs-pamp som Ullareds VD till exempel, då hade jag bara blivit arg.

Jag har tänkt och jag tänker och jag kommer att tänka och ju mer jag tänker desto svårare blir det.

Ännu en jul har passerat.

Från flera håll har kritiken mot julfirandet hörts, tex. i senaste Ikon-numret eller på dagen.se där Anders Wejryd säger att "När Jesus försvinner från advent och jul så blir helgerna ganska sentimentala..." och så tycker han att vi ska ge bort en gris till en bonde i Kambodja istället för ännu ett playstation till lillebror.

Jaha. Så jag dövar mitt samvete med någon sorts julkampanj till behövande via Diakonia och köper nästan bara mina julklappar på Second Hand. Äter några färre köttbullar än vanligt och har inte köpt någon ny klänning.

Ändå spyr jag självförakt över mina små tilltag, känner att den fina fasaden inte riktigt håller, känner mig mest bara politiskt korrekt och otillräcklig.

Hur i hela världen ska man fira jul?!

Och hur i hela världen ska man leva??!!

Inget sprider väl julstämning så som de klassiska julsångerna. Men efter några varv kan man ju ändå tröttna lite...

Då är det uppfriskande med nya arrangemang. Den här varianten av O helga natt, till exempel, den är min nya favorit!

Jag har jullov!

Det har hittils inneburit julbord i kyrkan, första glögg-kvällen, julkortspyssel (lite sent, jag vet), bygga startramp och åka bob i pulkabacken, gå på brorsans julavslutning och imorgon ska det göras försök att skrapa ihop några julklappar.

Vi teamare har varit på Götabro ett dygn och haft julavslutning med de andra teamen och bibelskoleeleverna.

Alingsås-teamet jobbar dock oförtrutet vidare i ett drygt dygn till. Det ska bli julfest imorgon och sånt kan man ju inte missa! Ikväll har vi möblerat om kyrksalen. Ut med bänkar och in med långbord till tonerna av Backstreet Boys.

Ny Generation-teamet som annordnat Go! för oss sov i vår kyrka. Imorse väckte vi dem med ett lucia-tåg.

Ett lucia-tåg som innehöll en snögubbe och en refräng av Carolas "Evighet". Sju gånger gick vi också. För ska det lussas så ska det göras ordentligt!

Go! är frächt.

Vi hade gissat att ett 50-tal ungdomar skulle dyka upp igår kväll (vi konkurerade ändå med Idol-finalen). Men det var säkert det dubbla, varav ett 30-tal som inte är avgjort kristna.

Och vilket party det var! Tävlingar, grym musik, roliga filmklipp och ett cleant Jesus-budskap. Proffsigt på alla sätt och vis. Håll utkik i vår om Go! kommer till någon stad nära dig för då ska du ta dig dit! Du kommer inte bli besviken.

Idag fortsätter festen med möten, workshops och lovsångskonsert. Jag har höga förväntningar!

Ny Generations konferens Go! händer i Alingsås denna helg!

Nu på förmiddagen har vi varit uppe i korskyrkan och sett dem ställa upp alla sina prylar. För att använda ett uttryck som några kyrkungdomar kommit på: Ny Generation är frächt! De satsar verkligen på prylar, grejer och afficher.Och de gör det bra.

Den här gillade jag:

med mobilkameran blir det inte så skarpt nej...

Idag har jag bevistat en vigsel och en födelsedagsfest.

På festen lektes bland annat den mycket tidsenliga "you tube-charader". Att göra charader där man ska komma på namnet på you tube-klipp. Kan det bli mer it, liksom?!

Tidigare i höst så pratades det om att starta en gospelkör för ungdomar. Jag gillar att sjunga i kör så jag gillade idén.

Men jag kände mig inte så drivande i just den här kör-satsningen. "Starta en kör ni, om ni vill. Jag hänger gärna på sen..." tänkte jag lite slappt.

I veckan satt jag och Elina på skolan och pratade med en tjej i åttan. Plötsligt frågar hon: "Har ni någon kör i eran kyrka?"

Jag flög upp (kändes det som): "Javisst! Eller snart i alla fall, vi ska starta en!"

Så nu ska vi banne mig starta en kör!

Idag har det varit minusgrader och sol. Vi åkte skridskor på torget.

Jag är sämst på skridskor. Men det var kul ändå.