Där jag senast bodde, i Rimforsa utanför Linköping, finns en enda ICA-butik. Den blev ett perfekt offer för en helt oskyldig aktion som gick ut på att vid varje besök vända bort framsidan av tidningen Slitz, så att skoreklamen på baksidan var det som fick stå i rampljuset. Obetydligt, kanske någon tänker, men det kändes liksom inte läge att någon brud som förmodligen inte känner en kotte i bygden, skulle behöva flasha sin nakna gestalt för hela Rimforsas befolkning.

Jag vet inte om det tyder på att jag gjort alldeles för få otyg genom mina dagar, men jag fick någon form av adrenalinkick av det också. På köpet liksom. Efter avslutad aktivitet kunde jag sedan skicka ett sms till min vän (inspirationskällan!) i Umeå som pysslar lite med samma sak och bara konstatera att ännu en tidning fått se sig besegrad.

Och på tal om allt detta: jag kan bli trött på en sak. Jag kan bli trött på lögnen som säger att det man gör inte spelar någon roll. Jag blir uppriktigt ledsen när jag pratar med människor som blivit modfällda och cyniska när de insett hur stor och komplex världen är. Som vill att allt handlande ska värderas efter hur synliga och storskaliga resultaten är.

Jag har plötsligt blivit triggad av motsatsen. Ja, naturligtvis inte av att göra obetydliga saker - men jag blir liksom peppad, snarare än missmodig, av tanken "tänk om det här faktiskt påverkar EN människa!". I och med det lättar också trycket på alla storsinta saker man måste göra för mänskligheten och en hel värld av nya möjligheter öppnar sig.

Att vända en tidning på en butik i ett litet land som Sverige sätter liksom inte stopp för en hel bransch där män och kvinnor nedvärderas och reduceras till objekt. Det bryter inte det destruktiva. Det skapar inga rubriker. Men jag tänker: kanske fick det någon i personalen att tänka. Kanske var det någon som inte blev frestad att köpa tidningen. Kanske påverkade ett halvårs tidningsvändande en enda människa. Och i så fall, vilken succé!

Jag tror för övrigt att vi som kristna inte är kallade att tänka storskaligt och effektivt. Jag tror att vi är kallade att följa Jesus! För mig är det en otrolig befrielse att tänka så. Jag behöver inte ha min motivation i att jag ska förändra allt och rädda allt. Jag behöver inte ha magont för att jag är så liten i förhållande till alla världens komplexa och skitiga system. Det är Gud som ska rädda jorden. Det är Gud som ska upprätta. Min motivation ligger i hoppet jag har hos Gud och i längtan att leva ett liv i takt med Guds puls. Att bry sig är en del av skönheten i efterföljelsen, oavsett hur stor eller liten inverkan mina handlingar har utifrån våra mänskliga perspektiv.