En månadsblogg på IKON alltså. Ärofyllt, kul, utmanande. Tack!

Redan nu kan jag säga att jag har en förmåga att göra saker och ting svåra för mig. En presentation om vem jag är kan man tänka borde vara en ganska enkel sak att klämma fram. Jag menar, jag har ju trots allt levt med mig själv varje dag i över 20 år. Ändå är det som att jag får digital tunghäfta.

Men, jag kommer i alla fall från Umeå. Har precis avslutat ett års studier i Miljö och Rättvisa på Liljeholmens folkhögskola och spenderar just nu dagarna i något slags tillstånd som kanske kan kallas "väntan på att bli folkis-bakis". Sedan några år har jag fått den stora äran att vara med och planera festivalen Frizon och det är fett. Jag har fem vackra syskon. Enligt mitt pass är jag 179 cm lång men när det inte finns några bevis i närheten brukar jag säga att jag är 178. Det är en lite halvgul lögn som jag hoppas att Gud har överseende med. För övrigt kommer jag säkert att nämna Gud med jämna mellanrum och jag kommer att kalla Gud för just Gud. Innan jag har träffat Gud live besparar jag mig vidare könbestämmande ord.

På tal om IKON. Vi hade faktiskt dubbla upplagor av IKON som skickades hem till oss ett tag. Jag och min bror skrev på lappen om prenumeration exakt samma dag på Frizon. När vi träffades där på kvällen kunde jag känna i luften att vi liksom bar på någon typ av gemensam erfarenhet. Gemensam uppväxt, cykeln som gick i arv, samma föräldrar - kanske ni tänker. Men nej. Båda hade skrivit på för IKON. That's it. Och det var vackert.