Jag sitter på bussen hem från Gävle och lyssnar igenom en skiva som jag nyligen bränt ut till min 14åriga syster. Trallpunkbandet Dia Psalma sjunger:

"Vi säger vad vi vill

men knappt så högt att någon hör

vad det är som vi vill

för en svensk tiger som man bör

Och känslor låser vi in.

Fast vi ser vad som sker

ska allting tystas ner

så att sanning till slut blir ingenting"

Och även om det var flera år sedan jag hade Dia Psalma i min lurar senast kan jag förnimma känslorna jag hade när jag lyssnade till dem. De satte ord på någonting som jag själv inte förmådda formulera. Precis som min syster var jag 14 år och jag kände att världen var ljum. Jag hade börjat förstå någonting av fattigdomen, orättvisororna och ensamheten som präglar tillvaron för många människor. Då drabbades jag av hopplöshet. Jag sökte förståelse bland mina kompisar men kände inte att jag hittade det. Musiken blev en försäkran om att jag inte var ensam med mina tankar.

På ett sätt kan jag till viss del drabbas av liknande känslor idag. Den pessimistiska världsbilden tränger sig på och vill klä in mig i cynismen. Samtidigt vet jag nu att bilden inte är så mörk och entydig. Historien talar om en kyrka som har fått vara med och verka för en förändring. Bibeln talar om en Gud som har gett oss ett alternativ till cynismen: hopp!

Jag tror att Dia Psalma tar upp vissa nycklar i sin text. För om vi vågar öppna upp våra egna välpolerade skal och möts där vi brister, om också den typ av inre kamp som kanske inte är kyrkligt PK får rum inom våra väggar - då kommer vår gemenskap att präglas av sanning. Om vi har modet att vara hängivna och överlåtna.

Om vi dessutom kan se på världen med öppna ögon och om vi kan få hjärtan som gläds och förkrossas i enighet Guds hjärta, om vi vågar tala om det vi ser - då kommer vår världsbild präglas av sanning.

En torp-predikan som jag hörde via radio i förra veckan sätter fingret på det jag tänker är det enda receptet för våra församlingars liv, om vi ska kunna bära ett alternativ till världens hopplöshet. Den sammanfattades med orden:

Tillbaka till Jesus. Tillbaka till varandra. Tillbaka till världen.