Vissa dagar. Som i dag. De är svårare än andra. När det kommer till bön. Eller försök till bön. Till och med när det är frågan om att blogga om bön. Det är där andras böner kommer in. Sådana som redan är klara. Formulerade. Tänkta. Färdiga. Som poesi. Menade att tas i bruk. Av andra. Som känner. Vill. Men saknar orden. Just då. Den här gången låter jag Moder Teresa göra det åt mig. Det är en reflektion, mer än en bön. Den här texten sammanfattar väl vad jag tror på. Arbetar med dagligdags. Så. Nu slutar jag berätta om den. Lägger bara fram den. Läs. Begrunda. (Själv går jag och lägger mig nu.)

Människor är ofta oresonliga,
illojala och egoistiska -
förlåt dem ändå.

Om du är generös kommer du
kanske att anklagas för själviska motiv -
var generös ändå.

Om du är framgångsrik kommer du att
vinna falska vänner och sanna fiender -
var framgångsrik ändå.

Om du är ärlig och uppriktig kommer
människor kanske att utnyttja dig -
var ärlig och uppriktig ändå.

Det du tillbringat år med att bygga upp,
kan någon annan rasera över en natt -
bygg ändå.

Om du finner frid och lycka,
kommer kanske någon att bli avundsjuk -
var lycklig ändå.

Det goda du gör idag,
kommer kanske att vara glömt imorgon -
gör gott ändå.

Ge världen det bästa du har,
och det kanske inte räcker -
ge det bästa du har ändå.

För i slutändan är det här en sak
mellan dig och Gud -
Det var faktiskt aldrig en sak
mellan dig och dem.

- Moder Teresa