Det har varit intensiva dagar. Sedan sist. Min tanke. Ambition. Är att vi ska ha en stund. Du och jag, Gud. Varje dag. Fast det blir sällan så. Ofta orkar jag inte. Är för trött. Rastlös. Distraherad. Stressad. Det är alltid någonting.
Som i går. På morgonen. Klockan manade mig att skynda. Göra mig i ordning. Bli klar. För att komma i väg. Till MVC. På vägen får jag ett samtal. Det är visst en journalist. Från Aftonbladet. Hon vill göra en intervju. Om de ofödda. Mitt engagemang. Kampanjen vi har. I föreningen. Hon vill veta. Varför. Hur. När. Sådant där. Visst vill jag svara. Det är ju min uppgift. Att ta media. Men det kom plötsligt. I mitt huvud fanns bara min egen oföding. Just då. Omställning. Från privat till offentlig. Ringde när jag kom hem. Berättade. Förklarade. Strax därpå var det klart. Artikeln var publicerad. På hemsidan. Förstasidan. Kommentarer. Bloggar. Mejl. Reaktioner. Överallt.
Du får försöka förstå. Det tar över. För mig. Har svårt att sätta mig. Fokusera. På dig. Oss. I det läget.
I dag. Eftertanke. Lugn. Vila. Försöker förstå vidare. Sortera tankarna. Fick ledig heldag från bebisjouren. Filmmaraton. Många timmar. Mycket känslor. Det är som vanligt. Min fantasi. Inlevelse. Hur jag sugs in i filmerna.
Persepolis. Om Iran. Blir berörd. Sorg. Saknad. Ilska. Mina främmande rötter. Splittrade historia. Trasiga hemland. En olycklig kärlekshistoria. Avslutad. Till stora delar. Jag har en annan nu. Iran ligger bakom mig. Sverige är min nya. Det nya hemma. Så blev det. Så är det. Nu.
Nästa film. Amazing Grace. Om William Wilberforce. Om er relation. Och hans kamp. Mot slaveriet. För människovärdet. Mot sin samtid. Egenintresset. Maktens anspråk. Starkt. Parallellen. Den blev så tydlig. Hur vi ständigt förminskar. Bortförklarar. Omänskligförklarar. Människor. För att de är i vägen. För oss. Slavhandeln då. Abortdöden nu.
Du. Mina tankar. De finns hos dig. Du känner det. Visst gör du? Även om det inte alltid syns. Blir ord. Talade. Skrivna. Så bär jag dig. Ständigt. Inom mig. Som en värme. Varje stund. Kanske är det också en bön. I all sin stillhet.