Ondskan existerar och finns påfallande verksam i allas vår vardag. Den påverkar oss alla, på olika sätt och i olika hög grad, men ingen människa på denna jord undgår den. För att läsa om den räcker det med att öppna närmaste dagstidning eller historiebok, för att tänka på den räcker det för oss allra flesta att endast reflektera över dagen som gått. Ondskans mörker är närvarande i allas våra liv och det är ingenting som jag är i närheten av att betvivla, men jag ställer mig frågande till den slutsats som många kommer fram till när de diskuterar ondskan och dess konsekvenser. Tron på ondska leder många människor till att inte tro på Guds existens. Sånär som dagligen får jag svara människor som inte tror på Gud när de frågar mig: Hur Gud kan existera trots att det finns så mycket ondska i världen? Det är på ett sätt en legitim fråga att ställa men min uppfattning är att frågan i sig själv är allt för otydlig och ogenomtänkt för att kunna leda till en givande diskussion.

För det första görs antagandet att Gud är på ett speciellt sätt, detta av människor som inte tror att Gud existerar. För det andra tar frågan för givet att det existerar ondska vilket är något som ytterst få, om ens någon, ifrågasätter. Det kan te sig rationellt att inte ifrågasätta ondskans existens men jag menar att den som inte tror på en Gud har goda skäl för att faktiskt förneka att det existerar ondska, kanske är det till och med så att hon borde göra så.

Det finns givetvis flera exempel på hur man kan formulera frågan kring hur Gud inte kan existera trots ondskans närvaro men i de former jag fått frågan presenterat för mig så har den i sig själv varit otillräcklig. Frågan ifrån den icke-Gudstroende borde enligt mig ställas på exempelvis följande sätt: Om Gud finns så är han sådan som jag tror att han är. Min bild av Gud är att han är god och därför kan han inte tillåta ondska. När jag nu hänvisar till godhet och ondska gör jag det efter min egen definition av de båda. Detta resonemang blir för mig logiskt ohållbart, kan du som tror på Gud förklara för mig hur detta inte blir ett problem för dig? Om frågan är formulerad så som jag nu exemplifierat den så utgår den ifrån personen som frågar och dennes definition av Gud, godhet och ondska. Resonemanget innehåller således följande variabler:

A.    Frågeställarens bild av Gud
B.    Frågeställarens uppfattning om godhet och ondska
C.    Frågeställarens syn på förhållandet mellan A och B

Om Gud finns så är han nödvändigtvis inte sådan så som frågeställaren avser (A). Om godhet och ondska existerar så är det inte självklart att frågeställarens uppfattning om dem är korrekt (B). Om A och B kan ifrågasättas följer logiskt att även C kan ifrågasättas.

Det förefaller nu som att den ursprungliga frågan behöver omformuleras och bli tydligare, vidare så behöver frågeställaren även definiera punkterna A, B och C för att frågan ska kunna besvaras. Ett möjligt svar ifrån frågeställaren skulle nu kunna vara att sanningen om A, B och C är relativ. En sådan hållning är emellertid väldigt svår att vidhålla eftersom det svaret i sig självt är ett absolut påstående. Att påstå att det inte finns någon absolut sanning förutom den absoluta sanningen att sanningen är relativ synes kontradiktoriskt, dvs. resonemanget är motsägelsefullt.

Problematiken för frågeställaren kvarstår alltså och denne måste nu definiera variablerna i punkt A, B och C. Om exempelvis definitionen för A bygger på Bibeln så måste punkt A alltså innefatta beskrivningen: frågeställarens tolkning av den Gud Bibeln presenterar. Med dessa definitioner i vår hand är nu frågan förhållandevis tydligt ställd och det återstår nu för frågeställaren att förklara varför Gud och ondska inte bägge kan existera. Den ursprungliga frågan var ställd för att visa att en god Gud inte kan existera samtidigt som ondskan existerar och därför måste nu frågeställaren visa varför ondskan existerar och inte Gud, för detta krävs att ondskan kan förklaras existera utan att Gud existerar. Anledningen till att ondskans existens behöver förklaras är givetvis att utan ondska så brister argumentet att Gud inte skulle kunna existera på grund av ondskans existens.

Om ondska existerar förefaller det logiskt att godhet existerar, detta för att det annars hade varit omöjligt att urskilja ondska. Om ondska och godhet existerar så måste vi också kunna skilja mellan dem och som jag tidigare visat så får svaret inte vara att sanningen kring dessa båda är relativ. Det verkar tydligt att det krävs en moralisk lag för att kunna avgöra vad som är godhet och vad som är ondska, utan en sådan lag kan vi inte hävda att varken godhet eller ondska existerar. Om vi vill vidhålla att godhet och ondska existerar, vilket ju frågeställaren måste göra, så måste vi anta att det finns någon som gett denna lag. Detta för att utan en givare av den moraliska lagen så finns det ingen moralisk lag. Finns det ingen moralisk lag så finns det ingen godhet och finns det ingen godhet så finns det ingen ondska. Existerar det inte någon godhet eller ondska så faller det ursprungliga argumentet att Gud, på grund av ondskans existens, inte kan existera.

Vi har nu nått dit att vi måste förutsätta en givare av en moralisk lag och denna givare kan endast antas vara Gud. Argumentet att Guds existens inte är kompatibel med ondskans existens innefattar alltså grundförutsättningen att Gud existerar och argumentet är därför inte hållbart. Utvägen för den som fortfarande inte vill tro att Gud existerar är således att förneka att ondskan existerar. Jag ska här förtydliga att det inte är känslan av att någonting är fel som måste förnekas utan ”endast” att det finns absolut ondska.

För det första anser jag alltså att den som vill fråga den ursprungligt ställda frågan måste precisera vad det är hon egentligen frågar. För hur ska någon kunna besvara en fråga som berör någon annans definition av Gud, ondska och godhet om inte dessa variabler är tydligt formulerade, dessa är ju begrepp som av olika människor kan definieras väldigt olika. Vidare anser jag att nä