När jag vaknade idag stod det ett kärt återseende på schemat, nu när dagen är över och kan sammanfattas kan jag berätta att det blev flera. Låt mig ta det i tur och ordning.

För första gången på många år skulle jag besöka Hönökonferensen. Under många år så stod denna vecka ute i Göteborgs skärgård stadigt på mitt sommarprogram men på grund av jobb och utlandsvistelser var det nu länge sedan jag senast var där. Jag och frun min planerade att åka ifrån Borås klockan 10.30 och lyckades komma iväg runt 12 vilket jag får säga var bra gjort för att vara oss då vi varken är morgonpigga eller bra på att hålla tider. Vid tvåtiden på eftermiddagen landade vi med färjan vid kajen i Hönö hamn, detta efter att ha fått köra en otroligt onödig omväg eftersom Tingstadstunneln var avstängd. Regnet piskade mot vindrutan och jag kände att den rätta Hönökänslan hade svårt att infinna sig på grund av det urusla vädret.

Väl på plats åt vi en bit lunch innan det var dags för Bibelstudie med Runar Eldebo. Studiet tog sin grund i att Jesus är världens ljus och bjöd på några intressanta tankegångar. Avslutningen av Eldebos tid på scenen bestod av sången ”Det lilla ljus jag har” vilken väl sammanfattar det som sades.

Innan det att vi åkte hade jag vissa förhoppningar om att stöta ihop med några gamla vänner som man brukar göra när man är på konferens, men då anade jag inte att Surfing The Nations Sverige skulle sluta upp för en form av återträff. Mellan Bibelstudiet och kvällsmötet hann vi träffa inte mindre än 40 stycken människor som varit på Hawaii och arbetat med STN! Det var verkligen jätte kul att se så många bekanta, och vissa nya, ansikten.

Kvällsmötet innehöll en predikan av Nicklas Pienso som kom att handla om Guds kärlek till oss människor och utgångspunkten var Joh 3:16. Det Pienso sa var nog ingen större nyhet för någon men en ack så viktig sanning att betona och jag är övertygad om att många fick en djupare förståelse av vad det innebär att vara älskad av Gud.

Efter mötet avslutades kring klockan 22 styrde vi åter mot kajen för att ta färjan hem. Nu hade de mörka, regnfulla molnen lämnat Hönö och det såg ut som det brukar göra när man är på konferens ute i skärgården. Vi lämnade en vacker solnedgång bakom oss och tro det eller ej, men det började inte åter regna fören vi var halvvägs till Borås ... det kändes också bekant.