Josef Gustafsson, predikan 6 november 2009 i Pingstkyrkan, Borås

När jag möter människor i min vardag hamnar jag ofta i diskussioner kring Guds existens och i de allra flesta sådana samtal, för att inte säga alla, dyker en och samma fråga upp; frågan om ondskan. C.S. Lewis skrev att Problemet med ondskan är ateismens mest potenta vapen mot kristendomen och jag är villig att hålla med honom. Inte för att jag själv brottats speciellt mycket med frågan i mitt liv utan för att jag märkt i vilken utsträckning andra människor ser ondskan som ett bevis mot Guds existens. Detta problem för den kristna tron, för det är ett problem, kan givetvis formuleras på olika sätt men generellt kan man beskriva det som följer.

Gud är allvetande och känner därför till att ondskan existerar. Om Gud tillåter ondska och lidande att fortgå för att han inte kan stoppa det så kan Gud vara god men inte allsmäktig. Om Gud tillåter ondska och lidande att fortgå för att han väljer att inte stoppa det trots att han kan, då kan Gud vara allsmäktig men inte god. Oavsett vilket alternativ man väljer så kan inte den allvetande, goda, allsmäktiga guden vilken Bibeln beskriver existera.

Ondskan i sig är problematisk, så är också försöken att förklara varför ondska existerar. Problemet som jag beskrivit ovan är emellertid problematiskt i sig självt. Anledningen är att detta argument mot Guds existens utgår ifrån åtminstone två falska premisser. Den första av dessa är att personen ifråga förutsätter att godhet och ondska kan existera oberoende av Gud. Den andra är att denne placerar sig själv som universums mittpunkt ifråga om vad som är gott och vad som är ont. Dessa två premisser är nära sammanlänkade och skulle egentligen kunna ses som två delar av samma dilemma men jag väljer att skilja dem åt för att försöka vara tydlig i den mån det är möjlig. Låt oss ta problemen i tur och ordning.

Argumentet är menat att förneka Guds existens och det primära verktyget för att göra så är som ni förstår ondskan. Problemet med detta resonemang uppstår när man ser på det ur följande perspektiv. Förutsatt att ondska existerar så existerar också godhet. Om ondska och godhet existerar implicerar det även att en objektiv moralisk lag existerar för hur skulle man utan en skiljelinje kunna separera ont från gott? Slutligen följer att en objektiv moralisk lag endast är möjlig om denna lag är given. Men det är just givaren av den moraliska lagen som argumentet försöker motbevisa. På så vis självupplöser argumentet sig självt. Konsekvensen som följer är att ondska endast kan existera om Gud existerar. Den ryske författaren Fjodor Dostojevskij uttryckte konsekvensen av detta som följer: Om Gud inte existerar är allting tillåtet. Jag håller med Dostojevskij; finns inte Gud så finns det inte heller någonting som är ont och således borde allting vara tillåtet. Detta betyder inte, och märk detta väl, att man inte skulle kunna ha en känsla att någonting är ont eller fel. Men det är just bara en personlig känsla, ingenting mer. Och på vilket sätt skulle en människa då kunna hävda att den egna känslan är mer värd än någon annans känsla? Det finns ju inga argument för att någonting är mer gott att göra än någonting annat om det inte finns en skiljelinje att utgå ifrån. Ser vi till företeelser som vi människor vanligtvis skulle beskriva som onda så borde de rimligtvis vara lika accepterade som de företeelser vi ser som goda. I vissa fall skulle faktiskt företeelser som vi i regel uppfattar som onda egentligen uppmuntras om Gud inte finns, våld mot de sämst anpassade är möjligtvis ett sådant exempel. För hur skulle någon kunna argumentera för att det naturliga våldet är onaturligt, det var ju genom våld vi kom att hamna här om ateisten har rätt, givet att denne accepterar evolutionsteorin. Jag vill vara tydlig här och förklara att jag inte anser att ateister per definition tycker att våld mot dåligt anpassade är rätt. Vad jag vill säga är att ur mitt perspektiv så är den etiska konsekvensen av ateism att det inte existerar någon objektiv etik och således kan man inte prata om rätt och fel i någon objektiv mening. Det naturliga skulle i så fall rimligtvis vara att följa naturens gång vilket hos de flesta ateister skulle innebära det naturliga urvalet. Dr. Martin Luther King beskrev denna problematik enligt följande: Utan en gudomlig lag är det omöjligt att kritisera en mänsklig lag. Med andra ord så kan inte mänskliga lagar som förtrycker svaga människor kritiseras på goda grunder om inte Gud existerar och om inte han gett oss en gudomlig moralisk lag att följa. Jag skulle här kunna fortsätta med att förklara varför jag inte tror att ateister faktiskt tycker att exempelvis förtryck är en god eller möjligtvis neutral handling men jag väljer att inte göra det utan går istället vidare . Men försök att inte missförstå mig, det enda jag menar är att den logiska