Snacket gick på redaktionen. De nya almanackorna för 2011 är här. Jag sprang genom kontorslandskapet, drog ut mitt postfack och vad ser jag ...

Ormskinn?!

Vi tar det igen. Ormskinn?!

Jag vet inte vad som gick snett här, men jag trodde att jag beställt en liten svart fickalmanacka. Tydligen hade jag kryssat för den här modellen istället.

Jaja, det är väl bara att svälja stoltheten och möta 2011 med en ormskinnsalmanacka i fickan. Längtar redan.

Jag minns P3 med ett drömskt, lite barnsligt skimmer. Minns hur radiokanalen följde mina tonår. Som en trofast gammal vän fanns P3 alltid där.

Jag minns hur jag kom hem från skolan, gjorde O'boy och "våffelmackor" (det här var innan smörgåsgrillens tid när man grillade sina mackor i våffeljärn). Sedan stängde jag in mig på rummet och slog på radion. Lyssnade på programmet Frank. Älskade den unge poeten Marcus Birro, som varje måndag lät lyssnarna ringa in och läsa dikter.

P3 har på många sätt format mig. Mats Nileskärs P3 Soul öppnade mina trettonåriga öron för hiphop. Jag köpte pösiga jeans och spelade slaviskt in allt jag hörde på brusiga kassettband.

Efter några år kom P3 Hiphop. Inget program har nog gjort mig så exalterad. Timbuktu och DJ Amato guidade mig och tusentals andra hiphop-heads genom svensk, amerikansk och europeisk rapmusik. De var två gurus som generöst delade med sig av sin kunskap och kärlek till musiken. Alltid med elegans och alltid med en kunnighet som fick oss unga adepter att sitta klistrade framför stereon med block och penna och plugga in originalmedlemmarna i Niggaz With Attitude som man pluggade in glosor till ett engelska-prov.

I tio års tid har sedan Jason "Timbuktu" Diakité och Christian Amato fortsatt leverera. Men nu är det över. P3 "lägger om i tablån" och den fjärde januari sänds det sista programmet.

För mig är det här det yttersta beviset på att P3 blott är en skugga av sitt gamla jag. En kanal som tappat stinget. Som medvetet verkar mixa det sämsta från reklamradion med det sämsta från public service - skvalmusik och dåligt med cash.

Det känns fattigt. Och kanske är det just det kanalen är. Hur kan man annars förklara att P3:s populäraste program består av hopplockade repriser av gammal skåpmat? Eller att man gång på gång försöker sig på olika lågbudgetprojekt där lyssnarna själva ska spela in radio? Eller den akuta bristen på verkliga radioprofiler.

Förutom Brunchrapportens Henrik Torehammar känns ju kanalen närmast dränerad på intressanta personligheter.

Och nu försvinner ytterligare två viktiga röster.

Timbuktu och DJ Amato, vi kommer att sakna er!

P3 Hiphop vila i frid.

Ok, så här är läget.

I Irak mördas och lemlästas kristna på sätt så vidriga att vi knappt kan föreställa oss. Fortfarande verkar Migrationsverket i Sverige inte ha fattat allvaret i detta.

IKON1931:s modertidning Dagen drog för mindre än två veckor sedan igång en namninsamling med krav på att inga kristna irakier ska avvisas innan situationen i landet blivit säkrare. Hittills har 28 650 skrivit på uppropet.

Visa ditt stöd. Skriv på du också!

Uppropet hittar du HÄR.

I nästa nummer av IKON1931 kommer vi att grilla fredsaktivisten Martin Smedjeback som 2008 förstörde tolv granatgevär av modellen Carl Gustaf i en aktion.

Idag dömde Eskilstuna tingsrätten Smedjeback och medaktivisten Anna Andersson till nära en halv miljon kronor i skadestånd. Direkt efter domen intervjuade jag Martin Smedjeback för tidnignen Dagen. Läs mer om det imorn.

Det väcker en hel del tankar. Så här svarade han på frågan om hur han ser på att som kristne bryta mot lagen:

- Jag tycker att det är allvarligt att bryta mot lagen, men det är ännu mer problematiskt att vår egen stat möjliggör krig och folkrättsbrott. För mig skulle vara ännu allvarligare att bara vara passiv.

Vad tycker ni? Kan man tänka så? Går civil olydnad och kristen tro ihop? In i kommentarsfältet och gör din röst hörd!

Fick just höra att Adam Young, ni vet Owl City, alltså han med suuuperhiten Fireflies, lagt upp en lovsångsinspelning på sin hemsida.

Han gör med sin omisskänliga röst en egen tolkning av den amerikanska hymnen In Christ Alone. Dessutom delar världsstjärnan väldigt frimodigt med sig av sin tro.

'As I'm so often reminded what a priceless gift my life is, I ache with everything in me to make it count, so that when I finally cross the finish line, I'll hear the words, "Well done, good and faithful servant." To me, there is no greater reward.'

Jag går igång på det här. Så befriande på något sätt med en stor musikstjärna som vågar sticka ut och göra en sådan här grej. Big up Adam Young!

Kolla in lovsången och Adam Youngs berättelse HÄR

Kolla in hitlåten Fireflies nedan:

Igår upplevde jag en av mina största stunder som journalist. Jag gjorde intervju hemma hos förträffliga superbloggerskan UnderbaraClara. Och blev till min stora förtjusning bjuden på mat. Älgfärsbullar med potatis och hemkokt lingonsylt.

Det ni. Det går bra nu.

Dags för helg. Låt mig bara skicka med tre länkar innan vi skyndar mot helgmålsringningen.

1. Poeten Oskar Hanska läser vindsvåningstexten

Ingen kan väl ha missat DN Bostads artikel om Eric Tour och Nina Persson. Ni vet paret som inrett sin andra vinsvåning med teppanyakihäll, vitvaror från Gaggenau och en extra bastu. Alltmedan de dricker vitt vin från sydafrikanska godsherrar och lagar mat med kryddpasta från Peking. Artikeln hittar du HÄR.

Men missa inte när poeten och gamle Gävle Dagblad-journalisten Oskar Hanska gör sin egen tolkning av texten! Absurt på något sätt och kreativt.

2. Oslagbar annonskombination i UNT:s bilaga

Humorbloggen noterar denna fantastiskt opassande och samtidigt hysteriskt roliga annonsplacering i Upsala Nya Tidnings bilaga. Livets ords kristna skola med rubriken "Det kristna alternativet" bredvid, ja ni ser själva ...

3. Stockholms frågor till Gud

Inför en serie predikningar har Filadelfiakyrkan frågat stockholmare på gatan vilken fråga de skulle vilja ställa till Gud. Svaren är både roliga och tänkvärda. Kolla klippen på Facebooksidan HÄR.

Det vilar en grå glåmighet över Sverige. En tomhet i ögonen på tunnelbanan. En uppgiven baksmälla efter söndagens valresultat.

Sverigedemokraterna fick 5,7 procent av rösterna. Hundratusentals svenskar lät rädslan styra. Under gårdagen har jag gått omkring och stavat på ett bibelord. Det kommer från Tredje Mosebok 19:33 och är ett tilltal från Gud direkt till Israels folk för typ 3000 år sedan. Men kanske är det också Guds ord till oss svenskar i vår situation i dag.

Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud

Jag tycker att det här säger allt om hur vi som kristna ska bemöta den främlingsfientliga vind som just nu piskar oss i ansiktet. Låt oss påminna varandra om dessa ord när främlingsrädslan sprider sig som surströmmingsstank i ett trapphus. Låt oss komma ihåg att Gud själv föddes till jorden som en hemlös invandrarunge på flykt undan förtrycket. Låt oss aldrig glömma detta när Sverigedemokraterna söker fotfäste för sina grumliga åsikter i den svenska riksdagen.

Spaltmil har skrivits om SD och valet de senaste dagarna. Men i min mening har tidningen Dagens Haore Sulaiman stått för en av de bästa och viktigaste texterna av dem alla.

In och läs HÄR om du inte redan gjort det.

Missa inte heller IKON1931:s egen Lina Mattebos eftertänksamma analys HÄR.

Carl-Henric Jaktlund har redan bloggat om detta. Men jag måste ändå ta tillfället i akt och peppa för svenske DJ-kungen Axwells sprillans nya video.

I Videon med den talande titeln Nothing but love smackar på evangeliet rätt av. Det är Jesus liv, död, uppståndelse och himmelsfärd fast i nutidstappning. Och den här house-Jesus känns mer på riktigt än något annat jag sett på Youtube.

Missa inte.

Sitter på fikarasten och slöbläddrar i gamla tidningar. Hoppar till i stolen när jag slår upp måndagsexemplaret av den kristna dagstidningen Världen idag. Jag ser en artikel från ett seminarium tidningen arrangerat på Löttorps camping med rubriken: "Kulturseminarium: Bra att lägga ner Hultsfred".

Intressant tänker jag. Har Världen idag också insett att artistbokningarna till Hultsfred de senaste åren gått på slentrian och att unga människor hellre åker till stadsfestivalerna Way Out West och Peace and Love?

Nja, inte riktigt. Låt mig citera.

"Ruben Agnarsson, Världen idags VD, sörjer inte festivalen med allt det destruktiva som den innebar.

- Det var bra att Hulsfredsfestivalen dog. Istället borde vi ha stora kristna musikfestivaler, sa han.

Simon Ådahl höll med om att festivalen hade en negativ inverkan på Sverige.

- Det är bra att den är borta, sa han."

Alltså jag baxnar. Man tror inte sina öron - Allt det destruktiva?? Bra att festivalen dog?? Negativ inverkan på Sverige??

Var kommer all denna rädsla för vanlig ungdomskultur från?

Jag fattar heller inte utspelet om att vi istället borde ha kristna musikfestivaler. Det finns ju redan gott om kristna festivaler. Vi har fina exempel som Frizon, Jesusrock, Strandfestivalen eller varför inte Gullbrannafestivalen som drar igång i dag. Alla dessa kristna festivaler gör ett fantastiskt jobb och lockar tusentals unga människor. Men varför måste man ha inställningen att kristna arrangemang hela tiden ska vara istället för något annat? 

Nej, Ruben Agnarsson och Simon Ådahl. Det här duger inte.  

Nu är det dags att lägga av med de här lättköpta poängerna och sluta demonisera alla arrangemang utanför tältduken på Löttorps camping. Har vi inte kommit längre?

Världen idag, jag är besviken. Det luktar gubbsvett genom trycksvärtan.

Det är Almedalstider. Och alla rasar över Gudrun Schymans pengabrasa. Det här är liksom själva kretsloppet på Almedalsveckan. Någon gör ett utspel och resten rasar. Utspel - rasa,  utspel - rasa. Ungefär så funkar det. Den som fått mest uppmärksamhet när veckan är slut vinner.

Själv vägrar jag att rasa över Schymans julibrasa. Jag tycker tvärtom att det var ett genialt knep för att nå igenom bruset och lyfta ett viktigt problem. Sällan har 100 000 kronor känts mer välanvända.

Apropå Almedalen, missa nu inte IKON-bloggaren Edvard Wibergs gästspel Almedalen och G som i Gud. Edvard ska prata om valkampanjen Jesus For President och jag tror att dagen.se kommer att live-sända klockan 21.00. Stay tuned.

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, må vara en av Sveriges mest kritiserade personer. Men igår steg hon några snäpp i min bok.

Nästa nummer av IKON1931:s kommer att handla om politik. Och jag vågar redan nu lova att det kommer bli något alldeles infernaliskt bra. Vi har träffat unga kristna från alla riksdagspolitiker, kollat upp alternativa valkampanjer och ställt följande fråga till Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin:

Om Gud fanns och hade rösträtt i Sverige, varför skulle han rösta på ditt parti?

Medan Reinfeldt svarade torrt som en gammal skosula:

"I Sverige skiljer vi religion från politik. Jag tycker att det är en bra ordning."

Bjussade Sahlin på följande utläggning:

- Jag är ganska övertygad om att Gud skulle ha uppskattat socialdemokratins strävan efter att ta bort skillnader i människors möjligheter att göra sina egna livsval, oavsett vilken bakgrund han eller hon har. Som socialdemokrat är inget så viktigt som att bygga upp möjligheten till jämlikhet

Snacka om att ta tillfället i akt! Big up, Sahlin!

Ok, då kör vi. Sista delen av kristen indie-listan. Sedan röstar vi! Gå in i kommentarsfältet och gå loss på vilken just din favvoritlåt är.

Men först nummer fem.

Toni Holgersson & Irma Shultz Keller - Amazing Grace

Här snackar vi magi. Toni Holgersson sjunger psalmorden med en inlevelse som bara den som haft ett hårt liv bakom sig kan frambringa. Och så Irma som lägger den engelska versionen med sådan själ att huden knottrar sig. Magi som sagt.

Här kommer snabbgenomgången. Nu röstar vi!

1. Tomas Andersson Wij - Där får jag andas ut

2. Jonathan Johansson - Aldrig ensam

3. Maria Solheim & Hank von Helvete - Rom for alle

4. [ingenting] - Hallelujah

5. Toni Holgersson & Irma Shultz Keller - Amazing grace

Mitt i all tragik kring Ship to Gaza, bryter jag in med ett lite mer lättsamt inslag. Har ni hört att kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har lanserat en Spotifylista med sina favoritlåtar?

Sydsvenskans underbare kulturskribent Håkan Enström har analyserat listan och konstaterar att Hägglund helt tappat smörjelsen.

"Dessa är inte sångerna som Lewi Pethrus lärt honom." Slår Enström fast och går till angrepp mot att kd-ledarne släpper fram Elvis Costellos lätt hädiska "(The Angels Wanna Wear My) Red Shoes", Keith Richards "Before They Make Me Run" där sångaren beskriver sin flykt undan narkotikapolisen, samt Alanis Morrissette, som frågar om "is she perverted like me? Would she go down on you in a theater".

I stället har Enström satt ihop den egna listan Kristdemokrat i kvadrat, som man tror att väljarna kommer att uppfatta som "mer kristdemokratisk i sinnet". Där man bland annat kan njuta av Linda Rondstadts "We Need A Whole Lot More of Jesus (And A Lot Less Rock'n'Roll)" och Simon Ådahls "Jag tänker be för Sverige".

Världsklass.

Fjärde bidraget i serien kristen indie på Youtube är:

[Ingenting] - Hallelujah

Indieorkestern [ingentings] monsterhit Hallelujah knäcker det mesta. Texten, glädjen, gitarriffet i introt. Ja, ni fattar.

Hade egentligen tänkt ta med bandets fantastiska bön om en inre syndaflod, Låt floden komma. Men jag avstod då den enda tillgängliga videon är en 50-sekunders snutt på en förvirrad häst med en reflexväst. Dock ganska sevärt. Kolla in HÄR.

Fick tips om detta från finfina kristna skivbolaget David Media. Nordirländska lovsångskollektivet Rend Collective Experiment tar lovsången in i iPhone-eran.

Ingredienser: Fyra killar, fyra iPhones och en klassisk "lovsångs-hit".

En del av mig blir nästan provocerad. Vuxna människor sitter som i trans och fingrar på mobilerna. Grabbar, det finns riktiga instrument, kliv ur mellanstadiet!

En annan del av mig kan inte låta bli att älska det här. Det är inte tight, det är fantastiskt nördigt, men det är samtidigt också fint på något sätt.

Vad tycker ni själva?

Missa inte teknikpojkarna i Rend Collective Experiment på Frizon i sommar. IKON1931:s interjvu med sångaren Chris Llewellyn hittar ni HÄR.

Har nog aldrig varit med om en så intensiv debatt här på bloggen, som efter bloggposten om Holger Nilssons planer på bokbål av Jonas Gardells böcker. Tack till alla er som varit med och tyckt till! Fortsätt gärna samtalet.

Andra intressanta kommentarstrådar i ämnet finns bland annat HÄR och HÄR.

Några av er har frågat var man kan läsa IKON1931:s reportage med Holger Nilsson från februarinumret. Den finns publicerad av Dagen HÄR. Jag vet inte om det bara är prenumeranter som kan se den, men jag passar även på att slänga in texten direkt i bloggposten. Håll till godo.

Holger räknar ner 

I ett avkristnat land kämpar han en ensam kamp mot klockan. Holger Nilsson ser sig själv lite som Bibelns Noa - en budbärare innan floden kommer. Efter tjugosex år och drygt tusen publicerade texter fortsätter han allt mer frenetiskt att basunera ut sitt budskap om jordens undergång och Jesus återkomst. 

Tåget glider in på stationen i Vetlanda strax före tolv. Senaste numret av tidskriften Flammor i väskan. Tidningen inleder med att konstatera att "Undergångsstämning sprider sig". Året på allas läppar är 2012. Mayaindianernas undergångsår.

Tidningen beskriver den aktuella biofilmen 2012 varvat med bibelord och Nasa-rapporter om hur solstormar kan slå ut stora delar av västvärlden. Bläddrar man framåt följer tidstecken från Israel och varningsklockor för en kommande antikrist. 

På perrongen verkar dock allt lugnt. Ingen antikrist, men heller ingen redaktör för tidningen Flammor. Telefonsvararen meddelar att Holger Nilsson är på ärende och återkommer tio över tolv. Men så dyker han upp.

Mössa, svart jacka och ett stort leende. Vi åker i den lilla bilen genom samhället. Snötäckta gator i Vetlanda. I utkanten av ett industriområde ligger Holgers lilla hus tillika högkvarteret för den profetiska tidskriften Flammor. 

Redaktören skriver i princip allt själv. Ett tusental artiklar har det blivit sedan starten 1983. Då, för drygt tjugosex år sedan, pratades det ofta i kyrkorna om den sista tiden och Jesus återkomst. Sedan dess har de flesta tystnat. Men inte Holger.

- För tjugo, trettio år sedan var det fullt naturligt att tala om det här. Det är sjukt att det blivit så tyst. Vi har ju aldrig varit närmare Jesus återkomst, det kan ingen förneka. Den här förkunnelsen borde ju bara stiga och stiga, utropar Holger Nilsson från sitt köksbord i villan. 
 

Han berättar exalterat om hur Jesus återkomst är Nya testamentets största ämne, omtalat hela 319 gånger.
- Jag tror inte att Gud hade gett så stort utrymme för denna sak om det inte varit av yttersta vikt. Jag har alla argument på min sida, så du ska veta att jag är övertygad, konstaterar redaktören. 

Telefonen ringer. Holger smiter ut till arbetsrummet. En prenumerant har inte fått sin tidning och Holger skriver ner adressen. Det är bråda dagar nu. Senaste numret av Flammor kom ut i förrgår och telefonen går varm. Under två knappa timmar avbryts intervjun sex gånger av telefonsamtal.

- Folk är så intresserade av det här. Det ringer och ringer, konstaterar Holger stolt. 

Men faktum kvarstår. Utanför det lilla huset i Vetlanda med de ringande telefonerna är det ganska tyst om Jesus återkomst och den yttersta tiden. Varför?

Många skulle kanske förklara tystnaden som ett taktikbyte av kyrkan. Det tidigare så vanliga talet om att ständigt vara redo, hålla sig på mattan om Jesus skulle komma tillbaka, brände människor. Skrämde bort dem.

Säkrast att tona ner domedagsförkunnelsen. Dessutom säger ju Jesus själv att ingen utom Fadern vet dagen eller stunden. Onödigt att hålla på att spekulera. Eller? 

Holger håller inte med. Inte alls. Han känner igen resonemanget och ser det som bortförklaringar från kristna som inte vill ta sitt ansvar att sprida budskapet om Jesus återkomst.

- Det är som Jesus säger "De blev alla sömniga". Det var profetiskt förutsagt, nu har den sömnaktigheten kommit över hela kristenheten.

- De klamrar sig fast vid det där bibelstället från Matteusvangeliet 24:36 om att "ingen vet dagen eller stunden". Men det är ett väldigt slarvigt hanterande av Bibeln. Jesus talar egentligen om den yttersta domen, inte om sin egen återkomst. Å, vad jag skulle vilja hålla bibelstudium för alla dessa människor. Du skulle göra hela tidningen om det här. Efter ett par årtiondens tystnad finns så otroligt mycket att säga! 

Rösten är exalterad. Holger knackar högerhanden i köksbordet, för att om möjligt förstärka orden ytterligare. Det råder ingen tvekan om att han brinner för det han talar om. Han vill inte kalla sig domedagsprofet. Samtidigt är kanske Holger Nilsson det närmaste domedagsprofet man kommer i Sverige. Han har inget plakat med orden "Vänd om, slutet är nära" som i de amerikanska undergångsfilmerna.

Men budskapet är detsamma. Om än något mer hoppfullt. 

- Mitt budskap är ett ljust budskap. Det är ju något fantastiskt att Jesus ska komma tillbaka och det måste vi kristna berätta om. Annars lämnar vi människorna med allt det negativa de hör i medierna. Vi måste berätta. Nu går folk till spågummor i stället för att få reda på vad som ska hända. 

Det ringer igen. Denna gång på dörrklockan. Holger springer ut och öppnar. En bekant vill ge gåvoprenumerationer av Flammor till sina barn.

- Det är inte jag som är domedagsprofet, konstaterar han när han kommit tillbaka.

- Här har du de riktiga domedagsprofeterna, fortsätter han och går fram till en hylla med urklipp från olika tidningar. 

"Domedagen är nära". Krigsrubrik över ett helt uppslag i Expressen. Samma

Sista minuten av fredagen och här kommer veckans kristna indiefavorit:

Maria Solheim och Hans-Erik Dyvik - Rom for alle

Har tidigare skrivit om detta norska möte mellan Maria Solheim och Turbonegros stolthet "Hank von Helvete". 

Fanastisk sång, vacker text samt en vacker och samtidigt provokativ video. Need less to say. Lyssna och njut! Och missa för allt i världen inta Maria Solheim på Frizon i sommar!

Tidningsurklippen. Det är nog det jag minns tydligast från mitt besök hos Holger Nilsson i hans lilla hus i Vetlanda. Det var december, det första snökaoset hade just anlänt och det var länge osäkert om jag överhuvudtaget skulle komma iväg till redaktören för tidsskriften Flammor.

Samme man som i dag står omskriven i majoriteten av Sveriges tidningar då han uppmanat lokalbefolkningen i Vetlanda att antända ett bokbål bestående av Jonas Gardells böcker Om Gud och Om Jesus.

Läs mer om utspelet HÄR och om Gardells reaktion HÄR.

Från mitt besök minns jag en varm, oväntat eftertänksam och antagligen ganska ensam man. I välsorterade pärmar hade samlat tonvis av tidningsurklipp. Domedagsrubriker från kvällstidningarna varvades med ett flertal reportage om honom själv från lokaltidningen i Vetlanda.

Jag har sällan mött en man, som gett mig mer blandade känslor. Holger Nilsson utstrålade en värme, en slags trivsel där i hemmet. Mitt bland alla domedagsurklippen, och de minst sagt märkliga teorierna om jordens undergång och Jesu återkomst.

Sällan har jag fått så många kommentarer kring en text. Både arga och positiva. Vissa upprördes kring att jag inte tog tydlig ställning för eller emot Holger Nilsson och hans profetiska tidning Flammor. Andra berömde det.

Han berörde mig på något sätt, denne märklige man. Det var därför jag fick oväntat ont i hjärtat i dag, när bildredaktören från Dagen ringde. Hon berättade att Expressen ville använda våra bilder på Holger. "Ja, han ska tydligen göra ett bokbål av Jonas Gardells böcker." Plötsligt känner jag hur något vrids runt inom mig. Jag vill inte att det ska vara sant. Jag ville ha kvar min bild av en av den svenska kristenhetens mest kontroversiella personer, som en märklig man som trots allt bar på en värme.

Nu känner jag bara kyla, när jag läser Holger Nilsson och Bertil Isakssons uppmaning till bokbål.

Därför vill jag säga till dig Holger, om du läser detta. Enough is enough. Be Jonas Gardell om ursäkt. Jag gillar dig som person, men jag börjar tro att du har spårat ur. Bokbål hör inte hemma i ett värdigt samtal om Gud och Jesus. Du förstör för fler än dig själv. Be Jonas Gardell om ursäkt, som den kristne broder han är.

Succén fortsätter. I vår lista över de största kristna indie-ögonblicken på Youtube har vi nu kommit fram till bidrag nummer två.

Jonathan Johansson - Aldrig ensam (live från P3-guldgalan)

Jonathan Johansson skrider in på scenen och plötsligt äger han hela P3-guldgalan. Tillsammans med en balettdansös i motljus och ett gudabenådat band som alla trängt ihop sig kring en och samma flygeln, skapar han tv-magi och sjunger sig nästan över "den fina tunna linjen mellan våran värld och din". Fantastisk låt i minst lika fantastisk inramning. Fröet till framträdandet såddes för övrigt långt tidigare och finns dokumenterat HÄR.

Jag har tidigare bloggat halvt på skämt halvt på allvar om hur IKON är designidéernas moder och alla följer i våra spår.

Jag har fått lite skäll för det. Men jag tycker att det är kul att släppa loss hybrisen ibland och betrakta sig själv som universums mittpunkt. Den senaste tiden har jag sett noterat de här "IKON-plagiaten". Håll i er. 

The Ark gör det geniala skiv- och magasinsläppet på Sveriges pressbyråer. Men titta noga på loggan, inte minst på K:et. Bekant, eller hur?

Samma sak syns också i formspråket hos Melker Anderssons stjärnrestaurang Kungsholmen.

Sist men inte minst. Svenska Filminstitutet, SF har rakt av snott våra karaktäristiska rosa understrykningar. Dessutom använder de ett mycket liknande typsnitt.

I rest my case.

I dag är en stor dag för Wistrands blogg.

I dag börjar jag nämligen med en egen lista. Under fem fredagar kommer jag att lägga ut mina högst subjektiva Youtube-favoriter i allas vår favoritgenre - kristen indie. Därefter tänkte jag att vi tillsammans röstar fram placeringarna på listan. Hänger ni med?

Okej, här kommer då det första bidraget av de fem:

Tomas Andersson Wij - Där får jag andas ut (acapella)

Så här sårbart vackert avslutade Tomas Andersson Wij sin spelning i Västerås den 8 april. En sann hjälte i publiken fångar magin åt oss som inte var där.

Där får jag andas ut, är kanske inget oväntat bidrag. Men ack så vackert. Särskilt i den här avskalade tappningen. Andersson Wij acapella med bandet och gästande Ola Joyce och sedan släpper hela publiken tillsammans loss i gemensam psalmsång. Svårslaget.

Blir lite fundersam när jag läser dagens ledare i Dagen. Dagen är IKON:s ömma moder och man ska inte såga av den gren man sitter på, men jag slänger ändå in en brandfackla och ser vad som händer.

Ledarskribenten Thomas Österberg är bekymrad över staden som aldrig sover. Allt fler affärer och butiker har kvälls- och nattöppet. Det har en baksida menar han:

"För antalet människor som måste jobba kväll, natt eller helg har samtidigt ökat. Och med det kommer långsiktigt sömnproblematik och extra påfrestningar som ihop med andra faktorer kan påverka hälsan negativt, menar experterna."

I min värld är det här ett väldigt medelålders sätt att tänka: Alla människor är lika, vill jobba, sova, vila och vara lediga på samma tider. Så tror jag inte att verkligheten ser ut. Många av dem som söker sig till jobb med sena kvällar, gör helt enkelt det för att de hellre jobbar på kvällen och är ledig på dagen.

Österberg berättar också att "Europeiska kyrkokonferensen (CEC), nu försöker samla ihop en miljon namnunderskrifter med krav till EU-kommissionen om att göra söndagen till en verklig vilodag i EU". Säkert ett behjärtansvärt alternativ. Men vem har sagt att det just är söndagen man måste vila på?

Hur tänker du? När vilar du? Är söndagen den självklara vilodagen för oss som är kristna? In och diskutera.

Så ... här kommer då avslöjandet på gåtan från i går. Till nästa nummer av tidningen har vi en intervju med världsfotograden Jens Assur, aktuell med jätteprojektet Hunger, en utställning och fem fotoböcker om konsumtion och vår miljö. Likt en fotografernas Bono eller varför inte Al Gore utnyttjar Jens Assur sin plattform för att driva opinion och sprida kunskap. Mycket spännande minst sagt.

På bilden ser du IKON1931:s superfotograf Stina Gullander plåta Jens. Bilderna och texten kommer i nästa nummer av IKON1931 den 11 juni. Vill du läsa mer om Jens Assur och hans hungerprojekt har Svenska Dagbladet skrivit bra HÄR. Hans egen hemsida hittar du HÄR.

I fredags kom nya IKON ut till prenumeranterna.

Visst är den fin? Lite somrigt blå på något sätt ... Missa inte Sarah Kellys personliga brev till IKON-läsarna, reportaget från psalmprojektet på Fryshuset eller de fantastiskt personliga intervjuerna Tomas Andersson Wij och Johanna Nilsson. Allt hittar du HÄR.

Sitter nu och skriver en lång intervju med en speciell man inför nästa nummer, som kommer i Juni. I morgon kommer jag att avslöja vem jag talar om. Tills dess ger jag er ett ord som ledtråd. Hunger. 

Tiden går verkligen snabbt nu. Redan sista mars. Det innebär att i dag är sista dagen för David Åhléns marsblogg. Snyft. Vi på IKON1931 vill rikta ett stort tack till David för hans rättframma sätt att dela sina tankar och åsikter. Oavsett om man hållit med eller inte har inläggen öppnat för ett nyttigt samtal.

Just nu rasar exempelvis heta diskussioner om tvivel både HÄR och HÄR. Tack David, för att du kommit och rört om lite i grytan!

I morgon inleds april och då inleds också vår aprilblogg. IKON1931:s aprilbloggare 2010 blir ingen mindre än:

Josefine Arenius, kristen ledarskapsutvecklare, föreläsare, Frizonprofil och populär bloggare. För att få lite koll på Josefine rekommenderar jag det här inlägget med där hon länkar till sina greatest hits på sin blogg Arenius - mitt i produktionen. 

Hittade den här fantastiska annonsen på några vänners kylskåp. Denna Mr Hassim, spåman med "andlig makt" utlovar att kunna lösa alla våra problem. Dessutom med garanterat resultat. Snacka om Jesuskomplex.

Har precis skickat de sista sidorna av nästa nummer till tryckeriet. Så här ser det ut, bakom kulisserna. Håll i er nu:

Trumvirvel ...

Såg ni? Man skickar tidningssidorna till tryckeriet via world wide webb. Sedan godkänner man dem och sidorna får sådana här fina gröna ramar runt sig.

Jag har en ritual som jag brukar ägna mig åt varje gång jag ska skicka tidning till tryck: Jag sitter och studerar sidorna på skärmen. Ett förnöjsamt leende sprider sig genom kroppen. Jag sätter på mig hörlurarna, lutar mig självgott tillbaka i stolen och lyssnar på R Kelly - The Worlds Greatest. Känner hybrisen komma och låter den föra i väg mig. Det är månadens skönaste ritual. Och i det ruset befinner jag mig nu. Ni borde prova, vilken kick!

Arbetsveckan är i full gång för IKON-redaktionen. Inomhus råder febril aktivitet inför stundande deadline för nästa nummer. Utomhus skiner vårsolen som om den aldrig gjort annat.

I går var det minsann annat ljud i skällan. Jag var på Bandyfinalen på Studenternas i Uppsala. Utan vårsol. Jag har nog sällan skådat ett liknande snökaos ...

Se Aftonbladets bilder här.

Men när jag tittar ut, känns det ändå lite som att våren står där i farstun och laddar. Den kan liksom inte riktigt kan bestämma sig om det blivit dags att göra entré eller inte.

Men snart kommer den, var så säker. Tills dess slänger jag ut en snutt från finfina vårlåten, My first day of spring, med kyrksveriges soulkung, Samuel Ljungbladh. Skönt livefilmad över axeln.

Trevlig start på veckan. Nu kör vi.

Det kommer att dröja till veckan efter påsk innan nästa IKON1931 når prenumeranterna. Jag vill dock redan ge en liten teaser för en intervju som kommer att bli något alldeles extra. Den hänger så fint där på väggen i sällskap med de andra uppslagen till nästa nummer, Lina Mattebos intervju med Tomas Andersson Wij.

David Holmström har tagit fantastiska bilder och Lina har gjort en personlig och intervju som Tomas själv blivit storligen imponerad över. Jag önskar att ni kunde få läsa den redan nu och se bilderna på nära håll. Men ni får ge er till tåls ett litet tag till.

Vill ni läsa mer om Tomas Andersson Wij, så har jag recenserat hans nya skiva Spår, HÄR. Vill ni läsa mer av Lina Mattebo, så missa för allt i världen inte hennes IKON-blogg HÄR.  

Det händer grejer på IKON1931. Just nu håller vi på att spåna kring en ny hemsida. Förhoppningsvis kommer den att vara klar under sommaren. Men redan nu kan vi presentera ett par nya bloggare.

Under varje månad kommer vi att ha en speciellt inbjuden månadsbloggare. Under mars har vi ingen mindre än artisten och kommunitetsledare David Åhlén.

Det som är spännande med David Åhlén är en person som hela tiden tycks göra det oväntade och det ska bli roligt att följa hans marsblogg här på IKON.

Just nu är David bland annat aktuell i en förnyelsegrupp som huserar i Klara kyrka och har blivit omtalad på grund av sitt karismatiska uttryckssätt. IKON1931:s modertidning Dagen kommer bland annat att skriva om detta i veckan och det ska bli kul att följa samtalet både där, men framför allt här: på David Åhléns marsblogg.

Ny fast medarbetare i IKON-bloggosfären är Lina Mattebo. Linas funderingar heter bloggen där IKON:s stjärnskribent kommer att dela med sig av sina tankar om tron livet, på det där ärliga sättet som liksom bara hon kan. Linas funderingar hittar du här.

I fredags släpptes nya IKON1931 med [ingenting]-sångaren Christopher Sander, Undergångstema och mycket mer. Har fått glada tillmälen från av många av er läsare. Känns kul, stort tack alla!

Glad i hågen kom jag så till jobbet i morse för att kavla upp ärmarna inför nästa nummer, och vad får jag se ..?

Ni kanske minns när gaymagasinet Dorian försökte kopiera IKON:s klassiska Jonathan Johansson-etta. Om inte läs HÄR.

Nu gör Psykologtidningen samma sak i deras senaste nummer. En solklar Rip-off på samma förstasida. Jag är chockad, Psykologtidningen. Chockad.

Söndagskväll och jag sitter i skrivande stund och ser reprisen på Melodifestivalen på SVT24. Missade inledningen i går och tar ikapp nu.

Varför ser jag då inte Melodifestivalen via webben. Ja, varför? Därför att det inte ligger nån melodifestival på webben. Allsmäktige Christer Björkman kör sitt vanliga mantra. Det blir orättvist i tävlingen om man kan höra de första bidragen flera gånger.

Men kommer inte bidragen att komma upp på Youtube fortare än Dolph Lundgren hinner stava till sitt eget namn?

Jo, självklart. HÄR ligger Salems fantastiska Keep on Walking och HÄR finns Ola Svenssons inte fullt lika fantastiska Unstoppable.

Men i melodifestivalen råder inte logikens lagar. Här råder bara SVT:s storhetsvansinne. Sveriges television tror att världen blir en bättre plats och att melodifestivalen blir en rättvisare tävling om licensbetalarna inte kan hitta televisionens mest sedda program på hemsidan. Framför allt tror SVT att man kan kontrollera internet. Lite som när man ville ta ut licens för alla datoranvändare.

Nej, Sveriges television. Det här håller faktiskt inte. Är det inte dags att släppa hybrisen och kravla in 2010-talet?

Jag tänker nu göra något jag aldrig brukar göra.

Jag tänker avslöja nästa nummers tema i IKON1931 

Så. Då kör vi.

Den tolfte februari kommer nya numret av IKON1931 ut och temat är ... trumvirvel ...

Undergången.

Ett tema om den sista tiden, om rädsla, domedagsteorier och kristet hopp.

Varför berättar jag då det här? Jo, därför att det känns som att vi sällan eller aldrig träffat så rätt med ett tema. Överallt snackas det undergång. I förmiddags toppade Aftonbladet med Carola som (läs här) menar att jordbävningskatastrofen i Haiti är ett bibliskt tecken på att den yttersta tiden närmar sig. Just nu kontrar visbybiskopen Koskinen med att det förhoppningsvis dröjer flera miljarder år tills det verkligen är undergångsdags. (läs här)

Oavsett vad man tror så är det här med jordens undergång, Jesu återkomst och den sista tiden på tapeten igen. Och det berör.

Om en vecka får ni läsa hur IKON i ett tolv sidor långt tema tar sig an ämnet.

Håll tillgodo.

Förra veckan skrev jag en lyrisk recension av nordirländska Rend Collective Experiments senaste skiva The Organic Family Hymnal.  (Läs recensionen här)

Här möter gladpop traditionell lovsång på ett sätt som smälter snötäcket som bäddat in Sverige. Se själva!

Genom ett spännande samarbete med våra vänner David Media, har vi möjlighet att göra en intervju med bandet i början av nästa vecka.

Och det bästa av allt. Du kan vara med!

Jag utlyser härmed en tävling, vilken fråga skulle du vilja ställa till det nordirländska lovsångskollektivet? Skriv in i kommentarsfältet här nedan. Bäst fråga vinner nya finfina skivan Organic Family Hymnal.

Vad väntar ni på?

Hängde i Filadelfiakyrkan i helgen. Där träffade jag några som hört en underbar konversation utanför kyrkan. 

Det hade gått till typ så här:

Person 1: Alltså är det här Mozzarellakyrkan?

Person 2: Mozzarellakyrkan??

Person 1: Ja, eller nån slags ost är det väl?

Person 2: Vaddå, menar du Filadelfiakyrkan?

Person 1: Ja, just det. Det är väl ost?

Oslagbart.

Mozzarellakyrkan?

Det är nu officiellt. Jag är en hederlig medborgare. Måste få skryta lite om detta. För några månader sedan hittade jag 420 kronor i rulltrappan på väg hem från jobbet. På hederliga ben sprang jag upp till framförvarande rulltrappsresenärer och frågade om sedlarna var deras.

- Nej, men ta dem du. Finders keepers vet du.

Där kunde historien ha tagit slut. Jag tar pengarna och går visslande hem. Men icke. Någonstans därinne i det avtrubbade samvetet gnager sanningen. Pengarna är inte mina.

Så jag fraktar min hederliga kropp till polisstationen ett par kvarter bort. Det visar sig bli ett rent segertåg. Poliserna får plötsligt något religiöst i blicken, nästan som i Carl-Bertil Jonssons jul. Den manliga polisen tittar på mig genom glasrutan och säger "Det är en på tusen som gör en sån här grej och lämnar in kontanter". Den kvinnliga polisen bara ler, får inte fram ett ord.

Med stolta steg lämnar jag stationen och tänker inte mer på sedlarna i rulltrappan. Tre månader senare får jag ett brev. Ingen har hämtat pengarna, och gissa vem som får casha in nu ... korrekt, den hederlige medborgaren.

Men att ut hämta sina rättmätigt upphittade slantar visar sig vara lättare sagt än gjort. Låt mig demonstrera förloppet i en följetång i bästa Knivlisa-anda. Notera good cop, bad cop-metodiken

Poliskontakt 1:

Jag: Hej, jag skulle hämta ut ett hittegods

Poliskvinna: Det går inte, klockan är efter fem.

Jag: Men på papperet står det att man kan komma fram till klockan sju.

Poliskvinna: Ja, det har du rätt i. Men jag har inga nycklar, så det går ändå inte. Sorry.

Poliskontakt 2 (på telefon):

Jag (med gråten i halsen): Hej, jag skulle hämta ut ett hittegods, men polisen hade inga nycklar och nu har sista datumet snart gått ut ...

Poliskvinna 2: Så ja. Det ska nog gå bra, vi förlänger datumet

Poliskontakt 3:

Jag: Hej, jag skulle hämta ut ett hittegods

Poliskvinna 3: Det går inte, datorn säger att datumet har passerat.

Jag: Men jag har ju ringt och fått det framflyttat

Poliskvinna 3: Datorn säger att datumet har passerat. Du får ringa igen i så fall. Sorry.

Poliskontakt 4 (på telefon):

Jag (nu helt förkrossad): Hej, jag skulle hämta ut ett hitteg...

Poliskvinna 2 (igen): Ja, det är du igen. Inga problem, jag förlänger datumet och ringer till stationen.

Poliskontakt 5:

Jag: Hej, jag skulle hämta ut ett hittegods

Poliskvinna 3: Absolut. Varsågod. Och du,  du ska ha en eloge för att du var så ärlig och lämnade in pengarna.

Slutet gott allting gott.

Ridå.

Sensmoral: Ärlighet varar längst, men det tar en himla tid.

Trettondagsafton. Julen i dödsryckningar. Vardagen i antågande. Dags att logga in igen. På jobbet. På mailen. På Facebook.

Men vad händer? När jag loggar in på Facebook möts jag till min stora förvåning av följande meddelande: "Daniel har gått med i gruppen "Vi som firar jul för att hylla Hitler".

Jag sitter några sekunder i chock. Förbannar  min förmåga att klicka Ja för snabbt på Facebook-förfrågningar. Sedan tänker jag igen. Inte ens jag skulle väl gå med i en Nazigrupp av ren tankspriddhet.

Nej, inte ens jag. Det hela rör sig om en gruppkapning, visar det sig. Någon har totalt bytt skepnad på den timida vatten-insamlingsgruppen "1 medlem = 1 dl vatten". Och plötsligt har 6 000 medlemmarna som bara ville vara med och bidra med rent vatten hamnat i en Nazistgrupp.

Facebook, när det är som mest sårbart. Tankeväckande.

På kristna bokhandeln Gummesons i julklappsärende. Möter en superartig man bakom disken ...

Men vänta vad är detta? Det är ju Marcus Johansson, stenhård sångare i rebelliska Tekla Knös.

På scenen ett testosteronstint punkfenomen med attityd som en hel armé. Bakom disken en belevad, artig svärmorsdröm som säljer kristnen litteratur.

Jag var tvungen att dokumentera detta mycket märkliga möte. För att verkligen förstå Dr Jekyll and Mr Hide-upplevelsen, se klippet nedan från årets Frizon då Tekla Knös gjorde Come back.

Lucia på söndag och inte en snöflinga. Alltså, vad är det som händer? Var är julkänslan?

Frälsaren föds till jorden, lever och dör för mänskligheten, men när samma mänsklighet ska fira hans födelsedag får de ingen som helst hjälp på traven med julstämningen. Vad är det för stil?! 

Men misströsta inte julvänner därute. Här kommer min topp-fem-lista över odödliga julhits.

December må regna bort, men med dessa klassiker i lurarna infinner sig julstämningen oavsett.

Komplettera gärna med dina favvojullåtar i kommentarsfältet!

Håll till godo. 

Plats 5.

Tänd ett ljus --  Triad

Jag har någon slags hatkärlek till den här låten. Stundtals olidligt töntig med domdom-körer, fingerknäppningar och falsksång. Men utan allt det där blir det liksom inte jul.

Plats 4.

Fairytale of New York -- Håkan Hellström och Plura Jonsson

Visst, svenskar ska inte ge sig på sådana här låtar. Se bara hur det gick för Håkan Hemlin och Josefine Nilsson. Men Hellström och Plura spelar i en annan liga och skapar stor magi.

Plats 3.

Hard Candy Christmas - Dolly Parton

Mycket kan sägas om Dolly Parton. Men skriva låtar det kan hon. I den här souldoftande countrydängan går hon en "hard-candychristmas" till mötes. Jag har ingen aning om vad det innebär, men det låter så hjärtskärande att man bara måste kapitulera. Respekt.

Plats 2. 

Santa Claus is coming to town -- Bruce Springsteen

New Jerseys stolthet tar sig an denna klämkäcka klassiker. Och han gör det fullt ut. Skrockande tomtar, saxofonhybris och

Bruces spruckna rockröst som manar det musikaliska julklappståget från tomteverkstaden mot horisonten.

Plats 1.

O helga natt -- Tommy Körberg

Julsångernas julsång framförd med den där pondusen som man bara äger om man heter Tommy Körberg. Oslagbart.

I dag dimper nya IKON ner i tusentals brevlådor runt om i landet. Det är ett  fullmatat nummer vill  jag hävda.

* Sexio sidor tjockt

* Utmanande Status-tema

* Jättereportage om musikanternas uttåg ur kyrkan

* Dessutom kan vi äntligen presentera designbyrån Jesper Designs uppfräschning av layouten.

Kommentera gärna vad just du tycker!

By the way, sorry för dålig action här på bloggen den här veckan. Bättring utlovas!

För ett par timmar sedan släppte den kristna elev- och studentorganisationen, Ny generation sin upphottade hemsida.

Jag har glidigt runt bland alla skolgrupps-kids och måste säga att jag tycker att sidan är riktigt fin. Lättnavigerad, tidsenlig och genomarbetad.

Vad tycker ni? In och kolla HÄR och glöm inte var ni såg den rosa färgen först =)

Många var vi som sörjde när fenomenala livsåskådningsmagasinet Trots allt lades ner. Det talades om att man skulle fortsätta på nätet, men pengarna fanns inte och projektet verkade ha gått i graven.

Så ser jag plötsligt detta. Gänget bakom Trots Allt är tillbaka. På nya hemsidan indrag.se hittar man dem, Magnus Sundell, Erik Wärlegård, Maria Küchen, Petter Karlsson, Irma Shultz Keller, Simon Bynert, you name it! Dessutom noterar jag flera intressanta nytillskott.

Sajten innehåller tro, musik, kultur, recensioner, personliga texter, nya artiklar och gamla och plötsligt tänds ett litet ljus i novembermörkret. Det ska bli riktigt spännande att se var detta tar vägen.

Ingen har väl missat publiksuccén Ullared på Kanal 5. Och ingen kan väl i sin tur ha undgått Morgan på lagret. Mannen som på rekordtid tagit gaffeltrucken rakt in i svenska folkets hjärtan.

Satt i måndags och slötittade på senaste avsnittet. En scen fastnade i hjärtat.

Samtliga Morgans jobbarkompisar har dragit på Robert Wells-konsert, själv sitter hemma och grillar, tar en öl och filosoferar över varför livet blev som det blev. Och plötsligt kommer det. Det kristna hoppet, så avskalat, så sårbart och vackert. Veckans starkaste predikan.

"Jag är ju kristen och sånt och grejer. Och jag har ju alltid tänkt att vi som då inte lyckas riktigt på jorden, vi kanske får det bättre i himlen än de som lyckas fullt ut på jorden."

Se klippet här. Förkunnelsen kommer efter sex minuter.

Har just kommit tillbaka till skrivbordet efter ett besök på vårt tryckeri i Södertälje. Jag gillar tryckerier. Det finns något vackert där bland bullrande tryckpressar och män i färgfläckiga kläder.

När vi gick en rundtur bland tryckpressarna såg jag plötsligt något mycket vackert. Tryckarigubbarna hade klippt ur och sparat en bön från ett gammalt IKON-nummer:

Gud om du hör mig, jag kommer som den jag är

gör någonting vackert av allt som går sönder här.

Orden är lånade från en Tomas Andersson Wij-låt. En bra bön att ha beredd när maskinerna krånglar och endast högre makter kan rädda trycket innan deadline.

Indiepop-favoriten Jonathan Johansson har ny video ute. Låten är fantastiska Aldrig ensam och videon är tamejtusan minst lika fantastisk. Bilderna ackompanjerar Johanssons moderna hemlandssång så vackert att det gör ont.

Se själva!

det ekar mellan husen
ingen rörelse någonstans
bara fina
tunna ljuset
mellan våran värld och din

Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Känner mig ur form sedan söndagens tidsomställning. Fattar inte varför man ska fippla med tiden på det där sättet. Det är mörkt när man går till jobbet och ännu mörkare när man går därifrån. Skandal.

Tänkte att jag skulle ta kort på det kompakta mörkret som omslöt mig i går kväll. Men orkade inte ens det. Jag kan illustrera för er. Det såg ut ungefär så här:

Alex Schulman beskrev det där med Sverige, Gud och mörkret på ett bra sätt i går. Läs här.

Bibeln kan en svår bok. Hittade denna snabbguide. Vad de hittar på amerikanerna ...

Energidryckerna sköljer in över Sverige. Och inte ens kyrkan går säker. Medan vanliga rusdrycker sedan länge varit portförbjudna i Herrens hus, har energidryckerna obemärkt lyckats slinka över tröskeln.

Det här har givetvis kyrkkidsen tagit fasta på. Det gäller att ta vara på det lilla rus man får och när helgen kommer skrider de in i kyrkan utrustade till tänderna med biblar, anteckningsblock och ... just det energidryck.

Det här är några av de energidryckerna som mötte mig i går, när jag som vanligt inställde mig som konfirmandledare i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Se själva.

 1. Red Bull. Klassikern. Ger inte vingare som reklamen utlovar, men lär åtminstonne räcka för att hålla en tonåring vaken under en timslång konfalektion.

 2. Monster. Nu kommer vi till det tyngre artilleriet. Skräckinjagande logga och gigantisk halvlitersburk som skulle kunna väcka en björn ur sitt vinteridé.

 3. Dubbla Moster plus Coca-Cola. Behöver jag säga mer? Den här killen tänker inte gå och lägga sig. Koffein för ett helt kompani.