TEXT: Elin Liljero
BILD: Andreas Joakimson


Elin Liljero Eriksson är redaktionschef för tidningen Cosmopolitan och en äkta musiknörd.

Babblarna, kallades de. Tungomålstalarna på Lewi Pethrus tid alltså. Men det skämdes de inte för. Skämdes? De hade ju blivit frälsta, andedöpta och nu bad de i tungor tills människor, en efter en, fick ett personligt möte med Gud. Nej, de skämdes inte.

Det hade de inte tid med, de höll ju på att uppleva den största väckelsen i modern tid. Till och med de som raljerade över Lewi och dessa babblare blev frälsta.

Lewi, som var ledaren för pingströrelsen, charmade inte världen precis, och var kanske inte alls "som man borde vara". Men han hade svarat ja till Guds uppdrag att leda människortill att ta emot den helige Ande, och inse vilken styrka vi har i honom.

Och hur konstigt det än kunde te sig, strömmade folk till kyrkan. Lewi var radikal. Han var annorlunda. Ja, vissa ansåg nog att han var helt galen. Men vad gjorde det? Gud var med honom och tillsammans höll de på att skriva historia.

När jag och min man skulle gifta oss i vintras ville vi dela nattvard med våra gäster på vigseln. En stor del av de 180 gästerna var inte alls vana att gå i kyrkan. Någon dag innan bröllopet började jag tveka. Hur ska de reagera? De måste tycka att det är jättekonstigt – att äta och dricka Jesus kött och blod ... Kan inte låta klokt i deras öron! Men när jag sedan fick se den långa gången av vänner som gick fram till altaret och tog emot: ”Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod, för dig utgjutet”, förstod jag.

Flera av våra bröllopsgäster fick möta Jesus för första gången den dagen. Egentligen är det så enkelt. Ändå vill vi komplicera det – göra det på vårt sätt, kompromissa och tumma på vad vi tycker för att ”passa in” i samhället. Jag tror inte vi behöver det.

Det blev väldigt tydligt för mig för ett tag sedan när en vän, till min förvåning, sa: "Jag förstår varför du inte dricker alkohol – det är ju självklart: Du vill väl inte bli påverkad eller uppfylld av något annat än Gud. Du behöver ju inte det här". Att dricka för att få "bra kontakt" med människor, eller för att smälta in ... Vi behöver inte det. Det vi behöver är att vara äkta.

Det har hänt mycket sen ”babblarnas” tid. Men människornas sökande efter det övernaturliga är större än någonsin. Man går yogakurser, läser självhjälpsböcker för att styra sina tankar, går till spådamer, bänkar sig framför "Det okända", inreder med buddhastatyer, startar new age-tidningar och lägger små dockor under kudden som ska beskydda om natten.

Trots allt detta är det nästan som att vi kristna skäms för att ta med folk till kyrkan.”Någon kan ju börja tala i tungor” eller ”någon kan ju tycka det är läskigt med nattvard”.

”Utan mig kan ni ingenting göra”, säger Jesus (Joh 15:5). I stället för att oroa oss för vad folk ska tycka om oss, bör vi lägga tid på att söka Gud så att han kan bli stor i oss. För där Gud är, där är äktheten, och då går det rakt in i människors hjärtan.

Till och med under något så ”konstigt” som en nattvard, eller som när en babblare talar i tungor.